Finsk sprla i sammandrag

45
got föi-emäl utom subjektet; sasom: myy hevosen
säljer hästen, ostaa leipää köper bröd.
b) intransitivt, da verbets verkan icke öfvergär
pä nägot föremäl; säsom: istuu sitter, nukkuu
sofver.
c) reflexivt, da verbets verkan äterfaller pä sii-
bjektet: säsom: muuttain jag förändrar mig, las-
kiihe han satte sig iied.
80. Verbernas böjning kallas konjugatlon.
Uti finskan är konjiigationen trefaldig:
a) den allmänna, som innefattar alla transitiva
och intransitiva verba, da icke nekningsord koramer
tili.
b) den reflexiva, som innefattar alla verba rc-
flexiva.
c) den negativa, livilken innefattar alla verba,
da nekningsordet tillkommer, eller nekningsordets
konjugation i förbindelse med alla verba.
SI. Hvarje verbum i finskan har bäde aktivum
och passivum. Bäda liafva 7 modus, nemli-
gen:
a} Indikativus, som säger att nägonting sker
eller skedde (handlingen är verklig); säsom: sanon
jag säger, sanoin sade, sanotaan säges, sanottiin
sades.
b) Koncessivus, som säger att nägonting tör,
kan ske (handlingen är medgifven): säsom: sanonen
jag tör säga, sanottaneen tör sägas.
c) Konditionalis, som säger att nägot kunde
ske (handlingen är möjlig): säsom: sanoisin (jos
taitaisin^ jag skulle säga (om jag kunde); sano-
taisUn det skulle säffas.