Finsk sprla i sammandrag

70
säsom; kirkkoherra lähti saarnaamaan kyrkoher-
(len bega}' sig att predika, sovelias opettamaan
lämplig att lära, valmis seuraamaan färdig att
följa, yllytti pahaa tekemään uppeggade att göia
illa.
Den kortaic fonnen har sainma betydcl.se, men
iiyttjas när talet skall vara kort och lifligt; rupesi
juokseen började att spiiiiga.
ÄJH. Adessivus utmärker ett dröjande vid
handlingen, ett varande i begrepp att göraj oli tulemallansa
var i begrepp att komnia. För öfrigt
begagnas denna adessivus likasom i iiomen att uttrycka
medlet; lintuu kulkee lentämällä ^ kala
ulinalla logeln lar niedelst flygande, fisken mcdelst
simmande.
1.12, Ablativus svarar mot det svenska i
anseende tillj nämät langat ovat kehräämältänsä
hyvät dessa garu äro goda i anseende tili
sin spinning. ei päässyt keräjistä riitelemältänsä
slapp icke frau tlnget för sitt tvistande.
H3. Abessivus utmärker brist, saknadj tunnen
kenenkään sanomatta jag känner utan att
nägon säger (utan nagons sägaude), piteli kuumaa
rautaa polttaimatta handterade hett jern u-
tan att bränna sig.
IV.
Substantivus IV förekonnner soin verbum i föl-
jande tvä kasus:
114. Nominativus säsom subjekt, utmärkande
skyldighet, nödvändighet; säsom: minun on tekeminen
jag mäste göra, muukalaisen on lähteminen
fremlino-en mäste afresa.