Finsk sprla i sammandrag

Kondition.
Optat.
linperat.
muuttaitaisiin
skulle f. sig
nuiuttaittakoon
mä f. sig
numttaittakaan
skall f. sig
mani
63
instr. muuttaittaeii gejiom att
man f. sig
Adjektivus
mani I. muuttaittava mau skall f. sig
jll. muuttaittu man har f. sig.
A n m. Säsom reflexiva användas ocksä verba
pä -un, -yn, hvilka egenteligen blott äro
intransitivaj säsom: muuttaun jag blir förändrad.
3. Negativa Konjugation.
99, Dä verbum eller hjelpverbum i finskan
skall förnekas, iippkommer en egen konjugation sälunda
att personaländelseriia fogas efter neknings-
ordet och verbet sjelft blir dem förutan, sä att endast
aspiration äterstär i deras ställe; t. ex. en
sano' jag säger icke, et sano' du säger icke, ei
sano' lian säger icke o. s. v.
Det negativa verbet är af tvenne slag: ovillkorligt,
som nekar bestämdt, och villkorligt,
sorn nekar med villkor. Det förra förekommer i
alla personella modi, det sednare blott i de tre
första. Nekningsverberna böjas sälunda:
1-
I?id. Kone. Kond.\
Sing. eii jag icke
et du icke
ei han icke
Plur. emme vi icke
ette i icke
eivät de icke
2.
1
I
Optativus Imperativus
[ellös, ällös ma icke du elä', älä icke du
elköön, älköön mäicke elkään, älkään ichan
ke han
elköömme, älköömme elkäämme, äl-
mä icke vi
käämme icke vi
ielköötte, älköötte mä elkäätte, älkäätte
icke i
icke i
cj. „ II ;„i.„ ;„„ elkööt, älkööt mä icke elkäät, älkäät icke
oing. ellen om icke jag; , '
de
ellet om icke du |
^ j
ellei omicke han i
Plur. ellemme om icke vi !
ellette om icke i {
j
elleivät om icke de, |
Tili dessa nekningsverba lägges nu sjelfva ver-
bet litan personaländelse i motsvarande modus och
|