Finsk sprla i sammandrag

53
Tredje person singularis har i imperfektiini ocli
konditionalis ingen ändelsej uti praesens ind. utgör
ändelsen vokalens förlängning, om den icke lorut
redan är läng, uti koncessivus vokalförlängning;
sasom: tulee^ sanoo^ sanonee.
Uti Optativus ocli imperativus äro ändelserna
för personerna följande:
Singularis l:a person — Pluralis l:a person -h -mme
2:a person — 2:a person -h -tte
3:e person -h -n 3:e person -h -t
Första person sing. finnes icke 5 andra person
har i optativus s, i imperativus ingen ändelsej de
öfriga personerna fä efter h samma vokal, soin
gär före h, hvarefter de kunna samniandragas pä
vanligt sätt; t. ex. sanoko- hon, sanokoon^ sanoko-
hot, sanokoot, sunokahatj sanokaat.
90. Men ännu finnes gemensamma kännetecken
för de olika modi och tempora; sälunda be-
finnas uti saan emellan stammen och personaländel-
sen följande:
Ind. prses.
— imperf.
—
-i
Konditionalis
Optativus
-isi
-ko
Koncessivus -ne Imperativus -ka
Ind. praesens har ingen sadan ändelse, icke
heller 2 pers. singularis af imperativus, som säle-
des saknar bäde personal- och modusändelse.
91, Passivum igenkännes alltid genom en
läng slutändelse_, som uppkommer genom samman-
dragningj ty personaländelsen i hela passivum är
"h -n, med den vokal emellan dessa bokstäfver
som närmast kommer före /i; sälunda: saadahan,
sadaan, saaiihirif saatiin, saatanehen, saataneen.