Finsk sprla i sammandrag

31
A n m. Positivus af enä förekommer blott
i sammansättiiing (säsom enäpuoli större hälft),
iiif. enää, illat, enään; i de?s ställe nyttjas /;a//o
mycken i hela positivus. Positivus tili parempi
bättre, parain, paras bäst, är obrukligj i stäl-
let begagnas hyvä god. Moni mängen, saknar
komparativus och superlativus, som tagas af
usea, useampi, usein,
Härledda Nomina.
62, Nomina kunna härledas af andra nomina
och af verba. Af dem, som komma ifrän
nomina, äro de förnämsta mad sinä ändelser föl-
jande:
a) -nen utmärkande litenhet (diminutiva); kalanen
liten fisk, kirjanen liten bok, af kala,
kirja.
b) -kka, -kkä, med samma betjdelsej säsom: silmukka
ögla, haarukka galFel, sopukka litet hörn,
af silmä öga, haara gren, soppi hörn.
c) -kainen, -käinen med smekande betydelse;
t. ex. lapsukainen, kaunukainen, nuorukainen,
af lapsi barn, kaunis skön, nuori ung.
d) -inen för adjektiva, som utmäika ämnet, hvar-
af nägot är, göres o. s. v. t. ex. kultainen af
guld, puinen af träd, rautainen af jern, Sirkulta
guld, puu träd, rauta jern.
e) -nen för sons- och -tar, -tär för dottersnamn
(patronjmika)^ säsom: Penttinen Bengtsson,
Penttitär Bengtsdotter, Karhunen, Toivonen,
Pelhonen, Karhutar, Toivotar, Pelhotar. Äfven
för titlar; säsom: ruhtinatar furstinna.
f) -kko, -kkö om rum, ställe; säsom: erakko