Exemplets makt

iktning som kallade sig positivism, men positivismen i humanvetenskaperna
ar inte det samma som den filosofiska traditionen
med samma namn. Att ordet positivism har en sidan tvetydighet
ar inte slumpens verk. Den filosofiska positivismen har spelat en
viss roll som bakgrund och inspiration for metodutvecklingen i
humaniora pi 1800- och 1900-talet. Filosofiska bidrag har ofta
med storre eller mindre framging anvants som ammunition i de
interna metoddebatterna i de olika humanistiska amnena. Si var
det pi 1800-talet och si var det pi 1900-talet.
Lit oss forst se vad positivismen i filosofin innebar. Darefter
skall vi g5 in pi det som ar det viktigaste for oss i det har sammanhanget,
positivismen i humanvetenskaperna.
Man bor skilja mellan filosofisk positivism i tvb olika hetydelser.
For det forsta stir positivism for en bestamd tradi~ion inom
den filosofiska disciplin som kallas kunskapsteori eller epistemologi.
Positivism i denna mening ar det samma som empirism.
Den empiristiska eller positivistiska traditionen i kunskapsteorin
bygger p%antagandet att det finns en absolut saker plattform for
all kunskap, namligen det som ar givet i erfarenheten. Enligt
filosofer som David Hume pb 1700-talet och Ernst Mach pi
1800-talet bestir det givna av sinnesfornimmelser (fargintryck,
ljud och lukter, taktila intryck). Andra filosofer i den positivistiska
traditionen har antagit att det givna ar ting och deras egenskaper
och relationer. Karnan i denna sortens kunskapsteori bestir
av forsok att visa att all kunskap kan rekonstrueras med .
utgingspunkt i det givna (sinnesdata eller ting). Den sidan av
positivismen spelade en stor roll i den logiska positivismen pi .
1900-talet, men reduktionistiska analysprogram av detta slag har
inte haft nigon storre hetydelse for metodutvecklingen pb det
humanistiska omridet for ovrigt.
Den andra huvudbetydelsen av ordet positivism ar itskilligt
mera intressant for humanvetenskapernas utveckling. Ordetpositivism
tillverkades av den franske tankaren Auguste Comte, som
anvande det som en beteckning for sin egen utvecklingsfilosofi.
Som minga andra pi 1800-talet (Karl Marx till exempel) forestallde
Comte sig att mansklighetens utveckling kan indelas i
separata stadier som nodvandigtvis kommer i en viss ordning.
Han opererade med tre huvudepoker: ett primitivt religiost stadium,
en metafysisk mellanstation och till sist det positiva stadi-
Humaniora som vetenskap 149