Exemplets makt

stir att den gor. net som Gadamer sager om detta Iagger foga
eller intet till det som Heidegger redan hade sagt. Det som ar
karnan i Gadamers framstallning ar va+or vvi bor befitta oss med
koristeris klassiker. Varfor skall vi i dag agna oss it litteratur och
konst som gjorts for Iange sedan och som av en eller annan
anledning blivit kanoniserad som klassiker pi sitt omride? net
kan galla Sofokles och Shakespeares tragedier, Kilkes lyrik, Kafaels
milningar, Kodins skulpturer och si vidare. Som svar pi frigan
vvarfor skall vi befatta oss med klassikerna?cc forefaller Gada-
mers applikationstes bide intressant och rimlig. For att forsti ett
klassiskt arhete miste det tala till oss. Det miste gripa oss pi
nigot satt. I den betydelsen innebar fiirstielse en tillampning
eller applikation pi lasaren eller iskidaren sjalv. For att umgang-
et med klassikerna skall bli givande miste vi tillagna oss dem.
Vad innebar det?
I Sunning och metod skriver Gadamer abstrakt, historiskt och
lardomstyngt om dessa ting. Men i en liten bok med sjalvbiogra-
fiska och biografiska skisser skriver han enkelt och opretentiiist
om sin levnad (1'hilo.rophi.rche l,ehqahre, 1977). Ett vasentligt in-
slag i hans liv har hela tiden varit umganget med klassikerna,
fcirst och framst den klassiska litteraturen frin antiken. I femton
ir pi 20- och 30-talet tillhorde Gadamer en liten krets som varje
torsdagskvill samlades hos teologiprofessorn Bultmann for att
lasa grekiska texter.
Det var inget Iardomsarbete. En av oss utpckades till att hoglasa en
tysk iivcrdttning, och de andra f6ljde mcd i den grekiska tcxtcn. P9
det viset laste vi tnsentals sidor. [bland utspann sig en d~skussion,
som gav vidare utblickar. Men Bultmann bterkallade oss alltid till
ordningen och till att fortsatta Iektyrcn. Antingen det nu ghllde gre-
kisk tragedi eller komedi eller en av kyrkofadcrna cller Homeros eller
en historiker eller en retoriker, si genomgick vi hcla den antika varl-
den, i femton 9r en kvill i veckan. Detta hiill Bultmann strangt och
envetet fast vid, vecka efter vecka. Punktligt klockan kvart iivcr Stta
blirjade vi och laste till pi slaget elva.
Nagra ir senare, vintern 1943-44, efter det att Leipzigs centrum
forstorts, sitter professor Gadamer med sina studenter i ett hus
som rikat bli kvar, utan varme, utan elektricitet, utan glas i
TORE NORDENSTAM