Exemplets makt

Wien ar kanske det viktigaste inslaget i det klangrum som Janik
placerar Diderots dialog i, utan att detta blir uttryckligen sagt.
Musik betraktade Platon som en suspekt konstform. Att Dide-
rot valjer den framstallningsform som han faktiskt gor passar bra
mot den bakgrunden. Det brukar sagas att Rameaus brorson ar
uppbyggd som en svit, en musikform som var popular pi 1700talet.
En svit i denna betydelse ar ))en serie danser avbrutna av '
rent musikaliska avsnitt i en lost ordnad racka, vanligen i samma
tonartcc (citat frin Janik). Om man ser pi konversationerna i
Diderots dialog som de rent musikaliska inslagen och brorsonens
mimiska upptradanden som danser, si kan man saga att Diderots
arbete har svitens form. For den som vill ifrigasarta Platons skar-
pa distinktioner mellan kropp och sjal, det sinnliga och det intel-
lektuella, ar det ett gott val att valja en musikalisk form. I musik-
en upphavs Platons dualism i foreningen av sensuell skonhet och
strang intellektuell struktur, som Allan Janik formulerar det.
Varje konstform har sina speciella moiligheter och begrans-
ningar. I ett trasnitt kan man utnyttja trastyckets struktur, i en
litografi ar det stenen som oppnar och stanger. Pi samma satt
har de olika vetenskapliga framstallningstraditionerna sina opp-
ningar och stangningar. Det skulle vara alltfor forenklat att saga
att konsten gestaltar verkligheten p2 ett satt och vetenskapen pi
ett annat. Det finns saker som man kan gora med konstens medel
som inte kan goras med vetenskapliga medel, och rad man kan
och inte kan skiftar frin konstform till konstform. Omvant finns
det saker som kan goras med vetenskapliga medel som inte kan
goras med konstens medel, skiftande frin vetenskapsgren till -
vetenskapsgren.
On1 jag som avslutning andi skulle viga mig p5 en mycket
allman utsaga om vad vetenskapen kan som inte konsten kan, si
skulle det bli foljande: Vetenskapliga framstallningar kanne-
tecknas av en specie11 disciplin, narmare bestamt en familj av
hillningar och handlingar som ar resultatet av de skiftande disci-
plineringsvagarna i vetenskapernas varld. En aspekt pi den disci-
plin som man kan vanta sig att finna pi alla vetenskapens olika
omriden ar resultatet av den begreppsliga traning som ar ett nod-
vandigt inslag i allt vetenskapande. Bland alla de vetenskapliga
verkningsmedlen vill jag speciellt framhava begreppsapparaterna,
som ar med pi att gora vetenskaperna till vetenskaper.
2 2 TORE NORDENSTAM