Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
VON WER D ENB ER G. 97<br />
cle fin förlåtelfe med en lång kyfs. Nu bad<br />
hon fina följeflagare, foni ville befe grottan,<br />
ikynda härifrån. Ach,lade hon, uppehållom<br />
ofs ej längre här. Rudolf har redan varit här<br />
för länge och för ofta. O, atjag kunde ur<br />
hans fjäl aldeles utplåna minnet af denna grotta!<br />
Det kan du! fade T.biiring fagta ti! henne,<br />
genom kärlek och en fullko-inlig föriåteife för<br />
hans fel.<br />
De konirno nu alla tilbaka til den enfliga<br />
klippa, der Marie viftades. Så fnart hon efter<br />
någon ftund blef allena med Rudolf, gret<br />
hon bitterligen, och han kunde ej (lilla hennes<br />
tårar. Hon förlät honom, hon lofvade<br />
glömma hvad (om händt, och likväl hörde<br />
han hela natten hennes fuckar, at hvilka<br />
hvarje var et dolkitingihans hjerta. Ja ,<br />
tänkte han,mit och Maries lugn är förivunnet!<br />
Flera månader förflötoinnan Marie återfick,<br />
fin förra munterhet. Den gode Munkens hela<br />
inflytande fordrades för at återkalla lugnet,<br />
hviiket likväl ofta ilördes af Maries iucKar.<br />
Rudolf iörblef nu oafbrutet på fin enfliga<br />
klippa, ty älven et föifluget ord at blott<br />
på en timma lemna henne, lockade tårar ur<br />
hennes ögon. Rudolf! fode hon,och han (varade<br />
ftrax: jag lenmar dig aldrig mera. Ofta<br />
frågade hon Pater Anton, då hon var allena<br />
med honom,hvar Heioife uppehåller fig. Var<br />
då tillreds, Marie, (Varade han: Heioife har<br />
blifvit en god Hicka och begråter bittert at<br />
hon ftört dit lugn. Marie, kan du ej älfka<br />
henne? Hon är ganfea olycklig! Ach><br />
11 Dal. G ter,
-"
>
Change language