Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
82<br />
Rudolf<br />
denna börda mera tryckande. Darrande fteg<br />
han öfver klipporna, darrande gick han genom<br />
den i berget uthuggna gången. Med möda<br />
öpnade han dörren,och Marie fkyndade ihans<br />
famn med detta utrop af glädje: Gud Ike lof!<br />
der är.han.<br />
Stillatigande, och med nedflagna ögon,omfamnade<br />
han henne: Återleendets ljufva känlla<br />
bemägtigade fig i'å Marie,at hon ej märkte<br />
denna dyfterhet ihans fjäl ochihans blickar.<br />
Men nu fatte hon lig med honom ien<br />
löffal, förat få veta hvad fom hela två dagar<br />
kunnat hålla honom från finMarie. Rudolfs kinder<br />
brunno och hans blick var mörk. Marie<br />
fåg det och bad enträget at han ikulle fäga<br />
henne orfaken til lin fmärta. Han ville fmäle<br />
til henne, och hans fmålöje förbytte figi<br />
et uttryck af forg. Rudolf, hvad fattas dig?<br />
Du kan ju icke en gång fe på mig? Gör jag<br />
något fom mifshagar dig? eller tror du dig<br />
göra något fom mifshagar mig? Hon fattade<br />
hans hand med fin ena, och lade den andra<br />
under hans haka, för at förmå honom uplyfta<br />
fina ögon. Han gömde fit anfigte mot hennes<br />
fluildra, och det var i detta ögonblick hans<br />
fullkomliga förefats at aldrig mera fe Heloife<br />
och hennes far. Marie afbröt nu famtalet.<br />
Hon fördubblade fina fmekningar, likväl med<br />
en vifs ängflan och förlägenhet. 'Gerna hade<br />
hon frågat : Kvar har du varit ? Men hon tvingade<br />
fig, emedan Pater Anton bett henne icke<br />
för mycket envifas med honom at få veta<br />
affigten med hans nattvandringar.<br />
Små*
-"
>
Change language