Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
von Werdenberg. 139<br />
Fogden föll pä knä. För Guds fkul! jag<br />
vil frigifva fadern.<br />
Det (kulle du hafva gjort då denna olkuld<br />
bad dig deroni,då hon förfåkrade dig, at hon<br />
icke ville öfverlefva fin vanära. Nu aftvingar<br />
fruktan dig detta löfte. Imorgon fkulle<br />
du åter vara lika flor niding. Nej borrt!<br />
nediafgrunden! Han gick lött på fogden.<br />
O förlåt honom,Giittingen! ropade<br />
Gertrud och gick imellan dem: förlåt honom,<br />
om han blott låter min far blifva fri. , Gertrud!<br />
goda,ömma fjäl! du känner ännu ingen<br />
niding!Idettaögonblick ftötte han,med armen<br />
öfver Gertruds axel,dolken i fogdens bröflu<br />
Han föll med et fkri til jorden, och dog. Giittingen<br />
kaftade en blick mot himlen, Gud! lade<br />
han, kunde jag göra annorlunda? Hans<br />
blod komme ötver honom fjelf! jag var et<br />
verktyg förDin rättvifa. Han kaftade dolken<br />
pä den döda. Idetfamma upbröts dörren til<br />
nedra rummet. Fogdens u^lkickade hade hörtfin<br />
Herres fkri, och bröt fig in, för at föka<br />
honom. Din Herre är i afgrunden,hans<br />
rätta hemvift, fade Giittingen, fom juft nu<br />
kom trappan utföre med Gertrud, fom låg<br />
näftan liftös på hans axel. Vildt flörtade tjenaren<br />
tilbaka under det ryfligafte fkri.<br />
Folket ftrömmade tilhopa och flojade af<br />
glädje då Guttingen berättade hvad fom händt.<br />
Bryten up borgen,ropade en af ynglingarne.<br />
Alle rufade dit, och löfte Adam ur hans fjättrar.<br />
Nu ville Guttingen ftilla fclket, men<br />
defs raferi var för flört. Redan höjde fig lågor-<br />
y<br />
fe
-"
>
Change language