Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
t<br />
von Werdenberg.<br />
pade: du är min maka, Gertrud! Här gifver<br />
ja»: dig min hand och min eviga trohet. Gertrud<br />
öiverlemnade fig iörkjuft åt den fköna<br />
känflan,at hennes hemligaite önfkningar,hennes<br />
omöjliga drömmar, (om hittils kodat henne<br />
få mänga tårar, nu (kulle upfyllas. Midt<br />
under data rus af den lyckligafte kärlek,banade<br />
fig dock ändteligen faderns rött en väg til<br />
deras öra: Och _, om nu din far,Giittingen,<br />
ej famtyckeri'<br />
Bäite Adam! fade Wilhelm, han behöfver<br />
ju blott te och tala med Gertrud; och det (kall<br />
han Kom,älfkade Gertrud,kom! Han drog<br />
henne med fig, och fadern fåg efter dem med<br />
envälftgnande blick: Himlen gifve at den gamle<br />
Giittingen måtte känna för Gertrud hvad<br />
jag känt för hans fon 3 och de Ikola blifva<br />
lyckliga!<br />
Under glada famntag, under ljufva lamtal<br />
fkyndade Wilhelm med Gertrud til Kloitret<br />
Difentis, då han hann Rudolf. Denne betragtade<br />
den intagande' flickan och förnöjde fig af<br />
den fiifla och rena ofkuld,fom fyntes ihennes<br />
anletsdrag; och när hon någon gång fåg<br />
på honom, få lyfte af denna blick en fådan<br />
renhetif]älen, ehuru blandad med någon fruktan,<br />
at den återkallade i hans minne de tider<br />
då han fom yngling äl(kade Marie. Och,<br />
fköna flicka, älikar du då ockfå min Wilhelm<br />
? frågade han: Gertrud fåg på honom<br />
och fedan på Wilhelm. Ja, Rudolf! hon älikar<br />
mig (om Marie alfkar dig. Rudolf fatte<br />
fig imeiian de bägge äl(kande och fmåningom<br />
för-<br />
123
-"
>
Change language