Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
30<br />
Rudolf<br />
Så tycks det, Nådige Herre. Hvem kan<br />
likväl här fäga at få är! Man vet våra tankar<br />
redan innan de äro födda Då vi få godt iom<br />
voro vid målet, då blott det lifta fteget återflod<br />
ofs, öpna de en afgrund lör våra fötter.<br />
Alting var i lag. Montfort beherrfkade AdelniThurgau,Ni<br />
Adelni Aargau,Bifkopen af<br />
Chur och jag,Rhätien. Kriget var redan utbruftit<br />
i Appenzell. Strax är Rudolf Ziiricharnes<br />
höfding och' anfaller Montfort. Edra<br />
och hans Städer ingå det förhatliga förbundet.<br />
Rhäzuns och Gref von Sax väckta på<br />
mina mindlta fteg,och Bilköpen och vi are<br />
glade at kunna få fred, då vi likväl redan<br />
hade fegern i händerna. Man ikulle lära lig<br />
tro fpöken och häxeri.<br />
Och ltår då denne Rudolf icke at förfonaV<br />
Grefve,bjud honom hvad Ni vil,om han<br />
vil blifva vår vän. Hvad flora ting fkulle vi<br />
ej kunna uträttaiförening med denne alsmägtige<br />
man!<br />
Fredrik fökte råka Rudolf, fom han ock<br />
gjorde hos Gref Sax. Jag tackar himlen, lade<br />
han til Rudolf, då han var allena med honom}<br />
jag tackar himlen för freden: den<br />
tillåter mig äfven at kalla er min, och, gifve<br />
Gud, jag kunde kalla er min vän!<br />
Det kan Ni, nådige Herre,fade Rudolf,<br />
jag har varit er fiende;men är det icke mera.<br />
Tro mig, jag har längefedan uphört at<br />
vara det.<br />
Huru gerna tror man ej hvad man önfiiar!<br />
Utanborgar c;hbaner harNi varit min farligafte<br />
1 fi-
-"
>
Change language