Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "

44
Rudolf
tragt, ådrog fig allt hans upmärkfamhet:
Han fåg ifrån en litenklyfta rök upftiga,ocli
hörde eld fpraka. Han gick up på höjden
och fåg en eremit-boning, fram för hvilken
Gubben fatt vid en flor brafa med et hoprulladt
pergament iflt fköte, och med forfkande,
mot himlen lyftade blickar. Rudolf nalkadeshonom
med djup vördnad. Gubben vände ej fina
ögon åt honom. Omfider tillade Kuviolf
honom. Gubben fåg på honom rr. Qd en genomträngande
blick j utana låta märka minfta
häpnad,och lät honom med en vink förrtåj at
han fkulle fatta iig hos honom. Hvad vil du
mig, Rudolf von Werdenberg? frågade han,
fattade Rudolfs handidet han fåg på honom.
Du känner mig? Jag fåg dig fitta här i
denna öken;dit vördnadsvärda anfigte
- - -
Rudolf, aldrig fkride någon ofanning öfver
dina Jäppar! Du har redan en gång förut
fett mig. Din nyfikenhet drog dighit. Den
förmådde dig at gjöra förfta fteget. Låt då
kärleken til mig göra det andra och alla de
följande. Nyfikenheten,Rudolf! är et irrblols,
fom förer männifkorna i kärr och moras.
Nyfikenheten täljer ftjernorna och uträknar
fölens upgång: Kärleken /kapar fljernor och
leder fölen Hvad vil du veta af mig?
Hvem är du, min far?
Du fager det ju fjelf? din far! Eller vil
du veta hvad jag heter, få gå och räkna ftjernorna,
och lär at aldrig jårftå dem. Bladen
gömma växtens blomfoder, blomfodret defs
befrödnings hemlighet; itrået är ofvan jordytan3