Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "

VON \\ r ERDEN BE'?. G. 19
dolf Vinkade på afftånd åt henne at bon
ikulle tiga,och hon nalkades, tyit och beftört
öfver detta befynnerliga upträde. Nu lottade
Rudolf den darrande Grefvens händer; derpå
flöt han Marie i(ina armar och tryckte henne
til (it bröd,och fålunda omfamnad af henne,
böd han honom aitaga hjelmen.
Henrik gjorde det, och fåg nu denna älfkade,
fköna och kende qvinna ifin meft förhatlige
fiendes armar. Hon flod i lin fulla
fkönhet midt för hans ögon, kläddien retande?,
drägt,aldeles efter hennes egen fmak,
den *enfligheten här fullkomligen tillät henne
tilja. Idag hängde hennes långa bruna
hår Rver axlarne ända ned till Ikärpet. En
blonnrerkrans finög fig itnellan lockarne omkring^tiennes
panna. En lätt klädnad af fint
linne, émgjordad af et (Vart fkärp,gömdeafundljukt
hennes fmala lif, och hängdeilånga
veck ända ned til fötterna. Henrik hade aldrig
fett en få retande qvinna, och likväl vågade
han ej at uplyfta fina ögon, få förödmjukad
var han af denna Rudolfs hämnd.
Bäfte Rudolf, frågade Marie nägot ängflig,
Iivem är han? En ufling, en röfvare, en
niding, och för at med et ord uttrycka hans
nedrighet Henrik von Werdknberg! Han
ville veta hvar jag bodde med dig, emedan
han ville mätta fina ögon af dina behag, äifkade
Marie! och hans vilja Jkall blifva upfyld.
Se här, vilddjur! alt hvad du här
fer är mit. Följmig! här är den koja, der jag
bor med Marie 5 der du ftår, det ftälle fom
B 2 vår
T
*