Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "

66
Rudolf
Rudolf tog vattenkärilet och gick til den
fjunde pelaren. Här flod et ungt,aldeles förtorkadt
träd. Med bäfvan beftänkte han det,
och lmåningom höjde fig grenarne i famma
mån fom de beflänktes. Et fagta forl hördes
från dem: blad framkommo, knoppar fyntes
och ur dem utvecklade lig välluktande blommor.
Nu ropade den gamle, och Rudolf gick
til honom. Blomftrar Arons ftaf ? frågade han.
Rudolf var (å förfkräckt, at han knapt kunde
fvara. Du har rena händer, Rudolf! fade Gubben
mildt. Nu lade han af (ig fin kappa, och
ilod i en hvit, med åtikilliga figurer tecknad
klädning. __ Han gjorde med fin ftaf en brinnande
krets omkring fig, och tilfade Heloife
och Rudolf at träda inom denfamma och fluta
hvarannan hårdt i famn. Lemnen ej kretlen,
ropade han,och gick nu iju gångor omkring
altaret, hvarunder han bad högt. Läten,fem
liknade aflägfna foglars,hördes omkring
pclarne, och derpå et dunder, få flarkt, at
hvalfvet fkakades. En ilgenomfor templet. Heloife
fjönk) näftan bortdånad af förfkräckelfe 5
til Rudolfs bröil,och håren refte fig på hans
hufvud. Dundret tiltog, äfven fom lätet i»
rrvelian pelarne. O Gud! fade Heloife med
qväfd röft! der är Jutta! Hon darrade och
kallade en blick dit åt. Blek, med ljufa hår a
fom fladdrade iIköna lockar omkring hennes
axlar, {lod Jutta och flräckte fina armar emot
Rudolf- Än höljde molnet af röken henne f
än fväfvade hon åter fram ur det famma. Heloife
fjönk med et anfkriiRudolfs famn, och
idet-
>