Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
Page 1 "K ** ** « ." t . I " V/ * " t * V. " V. " ' '» " i " " " . ', " " " "
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
84<br />
RUD O L V<br />
rie! ropade Rudolfi en ängflig ton, är det<br />
nog för dit lugn, at jag ännu alfkar dig lika<br />
ömt, ännu älikar dig ömmare än nånfin?<br />
Rudolf, är, det fant? Ja, vid Gud! vid mit<br />
lif! det är fant, Marie! Ku fmålog Marie tii<br />
honomidet hon lade handen på fit hjerta.<br />
Då, Rudolf, då Gud Ike lof, är Jag lugn.<br />
Låt jordenän förgås, min Rudolf alfkar mig ju!<br />
Marie, inföllnuRudolf häftigt: jag alfkar<br />
dig mera än jag kan fäga, och fkall fnart för<br />
altid vara hos dig igen för at fedan ii.tet ögonblick<br />
fluijas ifrån dig. Meninom trennedagar är<br />
jag nödiakad at göra en refa på några veckor.<br />
Fråga icke hvart. Jag kunde lätt upfinna<br />
en förevändning 5 kunde fäga at jag måfte<br />
til Appenzell, eller til Thurgau, eller til<br />
Tyfkland. Nej,Marie! jag gör en- refa för<br />
at befäfta mit lugn och din lycka. Blott fju<br />
veckor blifver jag borrta, för at vara din få<br />
länge jag lefver. Marie, jag ber dig, gif dig<br />
tillreds. Det är filta gången jag leivinar dig.<br />
Den hemlighet du gör af din relä,oroar<br />
mig,Rudolf. Det är dock blott en fara eller<br />
en orätt gerning, fom du behöiVer dölja<br />
lör mig. Men må få vara. Du alfkar mig<br />
ju. Så res då och kom fnart tilbaka lör at<br />
artorka mina tårar. Rudolf! Rudolf! kunde<br />
du blott läfa imit hjerta!<br />
Nu hörde de Pater Antons röft. Han ropade<br />
dem, och de gängo honom til mötes. Rudolf<br />
fruktade at Anton Ikulle göra honom<br />
förebråelfer; men den gode Patern fade blott:<br />
Du är oroligj et bevis, at du ej måtte vara<br />
al<strong>«</strong>
-"
>
Change language