Inledning

More documents

Recommendations

Info

INSKRIFTER MED YNGRE RUNOR Monumentens utbredning ocli placering Som utgångspunkt för bedömningen av runinskrifternas frekvens inom olika delar av landskapet kan nedanstående tabell över fördelningen häradsvis av inskrifterna med yngre runor tjäna. 1 Andra föremål Resta Grav- Härad Nr stenar hällar profana kyrkliga S:a Vadsbo 1-17, 106, 202-206 16 2 — 5 23 Kållands 18-42, 44-49 17 14 — — 31 Kinn ef j ärdings 50-59 4 6 — — 10 Kinne 60, 208, 209 — 1 1 1 3 Skånings inkl. 61, 62, 64, 66-75, 210-212 6 7 2 1 16 Skara Valle 76-79, 199, 213, 214 4 1 2 — 7 Gudhems 80-97, 111, 215-218 5 14 2 2 23 Kåkinds 98, 99, 219, 220 — • 2 — 2 4 Åse 100-105, 107-110, 112 10 1 — — 11 Viste 113-118, 119y, 120, 121, 221, 222 8 1 — 2 11 Barne 122-125, 223 4 — — 1 5 Laske 126-128, 224 3 — 1 — 4 Vilske 129-133 2 3 — — 5 Frökinds 135-139, 200, 201, 225 4 1 1 2 8 Vartofta 140-149, 226, 227 2 8 1 1 12 Väne 150, 258, 259 1 — — 2 3 Ale 229-243, 254-256 — — 15 3 18 Kullings 151-156, 244, 245, 257 7 — — 2 9 Gäsene 157 1 — — — 1 Ås 158-169 8 4 — — 12 Redvägs 170-187, 197, 198, 246, 247 19 1 — 2 22 Bollebygds 248 — — — 1 1 Vedens 249, 250 — — — 2 2 Marks 188 1 — — — 1 Kinds 189-195, 251-253 6 — • — 4 10 Göteborg 196 — 1 — — 1 S:a 128 67 25 33 253 Flundre, Bjärke och Vätt le härader i Älvsborgs län sakna runinskrifter, likaså Askims och Ö. Hisings härader i Göteborgs och Bohus län. I Sävedals härad, Göteborgs och Bohus län, har Vg 196 åtminstone temporärt varit placerad. Den har ovan redovisats under Göteborg. 1 Här medräknas alltså ej de urnordiska Vg 63, 65, 134, 207, 228, ej heller Vg 119 (den äldre inskriften) och Vg 43 (som endast har ornament).
INSKRIFTER MED YNGRE RUNOR. UTBREDNING OCH PLACERING XXVII En jämförelse av antalet runinskrifter i varje härad med jordarealen ger en uppfattning om täthetsgraden i landskapet. De främsta häraderna i Skaraborgs län äro i täthetsföljd Kållands, Frökinds, Gudhems, Kinnefjärdings, Åse, Viste, Valle, Skånings inklusive Skara. Härmed jämförbara härader i Älvsborgs län äro endast, i ordningsföljd, Redvägs och Ås, om man bortser från Ale med enbart föremål från staden Lödöse. Men eftersom runinskrifterna uteslutande tillhöra odlingsbygder, säger denna ordning mycket litet om frekvensen i snävare mening. Man kan istället, som skett i tredje och fjärde häftenas inledningar till de olika häraderna, jämföra runstensfrekvensen med den relativa folkmängden, om vilken den gamla indelningen i bon och ÄVgL:s bötesstadga i relation till denna indelning ger en viss föreställning, i varje fall för tidig medeltid. Från den synpunkten sett toppas listan i Skaraborgs län av Frökinds härad, följt av Viste, Gudhems, Kållands, Åse och Kinnefjärdings härader i nu nämnd ordning. Dessa härader ha alla förhållandevis hög inskriftsfrekvens, resten däremot lägre än medelvärdet. I Älvsborgs län nå endast Ås och Redvägs härader upp till siffror, som ligga högre än medelvärdet. Söker man motsvarande värden för de egentliga runstenarna, de resta stenarna, finner man i täten Viste, Frökinds, Åse, Redvägs, Kållands, Ås, Barne, Kullings och Kinnefjärdings härader, som alla ligga över medelvärdet, medan övriga härader understiga detta. Man kan också studera inskriftstätheten utifrån utbredningskartan, på vilken man kan urskilja vissa koncentrationer. Den påtagligaste finns i övre Ätran-dalen. En liten men klart avgränsad grupp utgöra inskrifterna i Vadsbo härad längst i norr i området kring nedre Tidan. I Vänerbäckenet, kring Lidan och dess tillflöden, äro runmonumenten också särskilt talrika med den starkaste koncentrationen till Kållands härad och angränsande delar av Åse och Viste, Kinnefjärdings och Skånings härader och i övrigt, på grund av landskapets slättkaraktär, med en vidare utbredning, om än glesare, mot Nossans översta och nedersta lopp. Västergötlands hjärta, området mellan Skara, Skövde och Falköping, visar också en viss anhopning av inskrifter, men här dominerar, i motsats till vad fallet är i de föregående grupperna, det medeltida materialet helt liksom i området österut, väster om Tidan. Gränstrakterna i väster och söder äro fattiga på runinskrifter, såväl vikingatida som medeltida. Lödöse är ett undantag, betingat av ortens karaktär av ekonomiskt och politiskt handelscentrum på 1200- och 1300-talen; inskriftsmaterialet hänför sig till största delen till vardagliga småting. Det är icke många runstenar, om vilka man med visshet vågar hävda, att de stå på ursprunglig plats. Av allt att döma gäller det endast följande 19 stenar: Vg 7, 11, 14-16, 35, 55, 90, 127, 128, 133, 152, 157, 161, 169, 172-174, 182. För ytterligare 7 runstenar kan den nuvarande platsen mycket väl vara den ursprungliga: Vg 3, 6, 114, 115, 123, 181, 189. Nära ursprunglig plats stå 5: Vg 13, 168, 192, 194, 195. Man har då bedömt som ursprunglig den placering, som har angivits i de tidigaste källorna, med ett par undantag icke äldre än 1600-talets senare del, om placeringen även i övrigt är rimlig. Innan det antikvariska intresset för runstenarna på 1600-talet väcktes, kan man nämligen räkna med, att de ha fått stå eller ligga tämligen obeaktade. Samtliga ovannämnda stenar stå nära väg eller i terräng på flera hundra meters avstånd och mer från bygdens kyrka utom Vg 11 som har sin plats strax utanför Leksbergs kyrkogård. Resten, ett hundratal runstenar, har nu en annan placering än den ursprungliga. Följande 61 stenar (resta runstenar och gravstenar), ett förhållandevis stort antal, ha påträffats sekundärt i kyrkor, inmurade eller på annat sätt ingående i byggnaden: Vg 8, 10, 18, 19, 24, 30-32, 36-38,40,42, 44-47, 50, 58, 59, 64, (även den urnordiska Vg 65), 67, 71, 73, 75, 80, 86, 87, 92, 102, 104, 105, 107-109, 112, 116, 117, 119, 120, 124-126, 141, 146, 148, 151, 153-156, 170, 171, 177, 187, 188, 193, 197-199, 257. (Vg 191, 200, 201, som ej äro minnesvårdar, ha däremot haft sin primära funktion i kyrkobyggnader.) De flesta stenarna ha blivit byggnadsmaterial redan vid kyrkornas uppförande i tidig medeltid, medan resten tillhör äldre eller yngre tillbyggnader eller inredningar. I sakristian ha Vg 37, 67, 86, 87 varit inmurade, i tornet Vg 47, 75, 199. I vapenhuset har man funnit Vg 31, 40, 46, 73, 80, 117, 148, 151, 155, 156. Som dörrstenar ha Vg 19, 64 och 146 tjänat, som trösklar Vg 10, 38, 42, 58, 109, 141, som golvstenar Vg 24, 36, 44, 71, 92, 156. I några fall ha sådana placeringar skett så sent som på 1600-, 1700- och 1800-talen: Vg 10, 47, 94, 95, 124, 138, 139, 153, 154. Ett fåtal har omflyttats, d.v.s. i samband med ombyggnader och reparatio-
Page 1 and 2: INLEDNING Västergötlands runinskr
Page 3 and 4: ÖVERSIKT AV MATERIALET Inskriftern
Page 5 and 6: INSKRIFTER MED ÄLDRE RUNOR Av Väs
Page 7 and 8: INSKRIFTER MED ÄLDRE RUNOR XXI kä
Page 9 and 10: INSKRIFTER MED ÄLDRE RTTNOR XXIII
Page 11: SPARLÖSAINSKRIFTEN XXV runor slutl
Page 15 and 16: IN SKRIFTER MED YNGRE RUNOR. PLACER
Page 17 and 18: INSKRIFTER MED YNGRE RUNOR. ORNAMEN
Page 19 and 20: INSKRIFTER MED YNGRE RUNOR. RUNRIST
Page 21 and 22: INSKRIFTER MED YNGRE RUNOR. INNEHÅ
Page 23 and 24: INSKRIFTER MED YNGRE RUNOR. INNEHÅ
Page 25 and 26: INSKRIFTER MED YNGRE RUNOR. NAMNEÖ
Page 27 and 28: INSKRIFTER MED YNGRE RUNOR. RUNORNA
Page 35 and 36: IN SKRIFTER MED YNGRE RUNOR. RUNORN
Page 37 and 38: INSKRIFTER MED YNGRE RUNOR. TIDSBES
Page 43 and 44: STUDIET AV VÄSTERGÖTLANDS RUNINSK

Inledning

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?