Inledning

XLVI VÄSTERGÖTLAND. INLEDNING
219, hælhæ Helga 239 (i samma inskrift även haelga). Beteckningssättet är vanligast i medeltida in­
skrifter.
Anm. 15. h-runan efter k i namnet nom. takh Dag 113 kan avse att markera slutljudet som frikativt
g (/i-bortfallet är en sandhiföreteelse, se nedan s. XLIX) men är förmodligen ett kompromissförfarande av
ristaren vid val av två olika beteckningssätt för frikativt g, k och h.
3. ljudförbindelsen ha i flera fall framför r, I och n, t. ex. hrþa (nästan lika vanligt som harþa), ack. hltan
Halvdan 7, hn han 181; hæ i hika hælga 105.
Anm. 16. Inskotts-A finns i gihorþ giorð subst. 240 på grund av felaktig ljudanalys. Som en överlopps­
runa av samma orsak har jag uppfattat h i akhi Åke och ack. kirkuh, båda i Vg 217. Prep, viðr torde
i Vg 204 ha ristats uiþhær genom inflytande från skriftspråket.
n: 1. w-ljud, t. ex. nu 97, anar 197, ack. kuþan, ack. sun, onuntr 6.
2. 9-ljud framför k (g, c), t. ex. gen. dahlanks Daglångs och Rnksti yngste 143, iunc:fru 204.
Anm. 17. n utelämnas oftast framför k (g), se Anm. 12. Likaså framför t (d), se Anm. 25, dock med
proportionsvis lägre frekvens, t. ex. dat. ut ande, ack. buta (6 belägg mot 4 med utsatt n), ack. fréta 7
och frita 113 (men frinta 178), atreos Andreas 251 (men antreos 252, antræs 202, gen. andræsa 91),
dat. estlatum 181 (men dat. iklanti 20 och ok-lanti 187); nästan genomgående i namnlederna -mundr,
-undr, -undi och -vindr (12 belägg mot 2 med utsatt n).
i: 1. i-ljud, t. ex. i i, innan 144, til, þrir, dat. himin-riki 186, moþir 50, þurui 150.
2. e-ljud, t. ex. in (isl. en), ÍR han 40, is 4, miþ 67, ack. þikn tägn, ack. uir man 59, ack. stin, dat. silu
själ 26, risa 140, risþi.
3. «-ljud, t. ex. ack. trik, ack. frinta 178, kira 41, gira 70, 196, iftiR, pl. i kl ar änglar 50, ack. kitil, kifulfR
59, rifnikR (H)rsefningR 59, dat. iklanti 20, hifiR hæfiR 59.
Anm. 18. Som tecken för e och se användes ofta en stungen i-runa, e, t. ex. ret riktig, dat. selu 117,
þena, pret. seti 109, tuer 138, uestr, þrebin dräpt 135, ack. esbiurn 182, oþger 36, ack. helka 174, gen.
herluks 171, þorkel. Av många ord finnas stavningar med både i och e, t. ex. in - en, ÍR - eR han, stin -
sten, þign - þegn, frita - fréta frände, risþi - resþi. Vokalljudet i en del tämligen ofta förekommande
ord betecknas f. ö. på ännu flera sätt: lit - let - laet, þign - þegn-þagn, gira - géra - gæra, filuk:a -
felaga - fR:laka - fælaha, trik - trok - trek - trRk - dræg; prep. æftÍR visar icke mindre än 9 olika be­
teckningssätt för vokalljudet: i, e, R, ae, ai, a, o, au, u.
Om e-ljud uppkommet ur diftongem ai se även nedan, digraferna ai, ei.
4. y-ljud i några få ord: firir (alla belägg utom ett, nämligen føri i Hemsjöfuntens inskrift, Vg244), þurni
Þorny 169, möjligen också stifatr Styfialdr(?) 189.
5. ø-ljud i ack. firistin Frøsten 137.
Anm. 19. Den stungna i-runan, e, betecknar sannolikt ø (