Till vilken nytta? Om det lokala politiska deltagandets karaktär ...

Drivande i denna utveckling har varit att kommunikationsmedel som
exempelvis televisionen blivit den kanal som fört ut partiernas budskap
(Montero & Gunther 2002:5). En annan förändring som bidragit till
denna utveckling är att partierna i allt större utsträckning finansierar sin
verksamhet genom offentliga anslag snarare än genom medlemsavgifter
(Gidlund 1991:8). Dagens partier är i grunden skattefinansierade.
Uppskattningsvis är 75 procent av de kommunala partiernas aktiviteter
finansierade genom skatter (SOU 2004:22:51). Eftersom anslagen baseras
på väljarstöd snarare än antalet medlemmar blir incitamenten för partierna
att inrikta sina insatser på att få fler röster och inte att värva fler medlemmar.
Det medför även att intresset för att förändra de interna strukturerna för
att utöka medlemmarnas inflytande minskar (Kristensson 1992:116).
Sammantaget gör detta att partimedlemmarna delvis marginaliserats och
förlorat i betydelse. Det är också möjligt att partiernas förändring till att
vilja omfatta större grupper av medborgare, den utveckling som beskrivits
som en rörelse mot catch-all partier, utvecklar de partiaktivas solidaritet.
Istället för att se sig som en företrädare för en samhällsgrupp ser man till
befolkningen som helhet. Det deliberativa och samtalsgrundade arbetet
har på så vis hamnat i bakgrunden.
I kritiken mot det interna arbetet bland de aktiva framkommer
att mycket av missnöjet går att koppla till den interna organisationen
som präglas av tröghet, överdriven formalisering och byråkratisering.
Framförallt är det den traditionella mötesformen som upplevs som tråkig
(Gidlund & Möller 1999:126-127). Det verkar vara så att man lär sig
mycket genom att engagera sig i ett parti, och det missnöje som många
uttrycker verkar snarare ha sitt ursprung i en besvikelse över möjligheterna
att utöva inflytande och att de interna strukturerna begränsar snarare än
uppmuntrar och möjliggör. Deltagarna fostras i en tydlig hierarkisk struktur.
Partierna är öppna i sin målsättning och inriktade på samhällsarbete i dess
vida betydelse. Kritiken riktas mot arbetssättet – ofta är det lågt i tak,
det finns krav på konformism och fritänkare marginaliseras. Detta leder
till att deltagarna formas till att vara laglydiga och informerade, men de
uppmuntras inte till att ifrågasätta.
- 91 -