Till vilken nytta? Om det lokala politiska deltagandets karaktär ...

valsedeln. Det är inte möjligt att kryssa för mer än en kandidat – i annat
fall ogiltigförklaras personrösten. Partivalet räknas ändå. I ett första steg
fördelas mandaten mellan partierna och därefter går man över till de
enskilda kandidaterna. Den kandidat i partiet som får flest personröster
får det första mandatet. Det finns vissa spärrar. För att personrösterna ska
gälla krävs att en kandidat till kommunfullmäktige får fem procent eller
mer, dock minst femtio röster i en valkrets. Det innebär att om ett parti får
100 000 röster i en valkrets måste den enskilde kandidaten få minst 5000
kryss för att rösterna ska gälla. (SFS 1997:157)
Det finns numera även möjlighet för medborgarna att frammana
en lokal folkomröstning, så kallade folkinitiativ. Det innebär att fem
procent av de röstberättigade i en kommun eller i ett landsting kan väcka
förslag om folkomröstning. Det är dock upp till de folkvalda att avgöra
om det blir någon folkomröstning och hur den i så fall utformas (prop.
1993/94:188).
Kommundemokratiska kommittén har granskat de lokala folkinitiativen
och menar att reformen misslyckats i så motto att den inte
lett till fler folkomröstningar. Men den viktigare frågan är kanske på
vilka sätt folkinitiativen har haft någon betydelse på de orter där de
förekommit. I den mån reformen haft någon betydelse finns det i princip
två alternativa tolkningar. En positiv tolkning är att folkinitiativ har
stärkt den kommunala demokratin genom att människor engagerar sig
och att diskussioner i större utsträckning förts mellan förtroendevalda och
medborgare. Debatten har i sig vid några tillfällen påverkat kommunens
beslut, även om det inte blivit någon folkomröstning. En negativ tolkning
är att folkinitiativ har försvagat den kommunala demokratin genom att
människor som drivit frågor har fått sina förslag avslagna. Det har givit
upphov till besvikelse och missnöje, vilket kan verka avskräckande för ett
vidare politiskt engagemang och dessutom skapat klyftor mellan folkvalda
och medborgare. Kommundemokratiska kommittén avrundar med att
påpeka att samspelet mellan den direktdemokratiska formen och den
representativa inte fungerat tillfredsställande (SOU 2001:48). En förklaring
till reformens ringa framgångar skulle kunna vara att intresset bland
kommunpolitikerna varit svalt (Montin 1998:33). Folkinitiativ ger till
skillnad mot valen medborgarna viss makt över den politiska dagordningen
- 95 -