Till vilken nytta? Om det lokala politiska deltagandets karaktär ...

trots allt större att de själva gör det än någon annan (Dahl 1989:98). Att
styra sig själv, att lyda under lagar man själv valt och självbestämmande är
önskvärda mål. Det ger också medborgarna möjlighet att växa som sociala
och moraliska individer. Moralisk autonomi är en nödvändig ingrediens i
ett fungerande samhälle och det kan endast skapas ifall man lever under de
lagar man själv valt. Dahls utgångspunkt är att alla samhällsmedlemmar
är tillräckligt kvalificerade för att delta i fattandet av kollektiva bindande
beslut som berör dem och deras intressen. Ingen annan än den enskilde
individen kan bedöma vad som ligger i dennes intresse, både vad gäller de
förväntade resultaten innan beslutet tagits och de faktiska resultaten som
följer av besluten. Man kan delegera valet av metod till dem man anser
vara mer kvalificerade. Man kan dock inte, utan att bryta mot principen,
avsäga sig rätten att bedöma om resultaten (avsedda och faktiska) var i den
enskildes intresse (Dahl 1989:100). All legitim auktoritet rörande vuxna
måste respektera detta antagande, utom i särskilda enstaka fall, exempelvis
vid svårartade psykiska sjukdomar. Demokrati ska ta hänsyn till alla, men
historien visar tydligt att människor som exkluderas saknar möjligheter att
försvara sina intressen. Historien visar att medborgarskap är nödvändigt
för att ens intresse ska tas i lika beaktande. Det är dessutom inte bara att
andra sämre förstår ens intresse utan incitamenten för andra att förstå är
mindre.
Antagande om den personliga autonomin tillåter undantag, men det
visar oss vem som bör ha bevisbördan när personlig autonomi ersätts med
förmyndarskap. Det är exempelvis rimligt att anta att slavar och kvinnor i
antikens Grekland bättre kunde ha försvarat sina intressen än de förmyndare
de hade (jfr Dahl 1989:104). I dagens demokratier är till exempel barn en
stor grupp som faller under förmyndarskap. Men antagandet om personlig
autonomi innebär att barn mycket väl kan ges inflytande i frågor som berör
dem, utefter deras förutsättningar. Elevråd i skolorna är ett exempel på att
barn och unga mycket väl kan medverka i demokratiska beslutsprocesser.
Dahls kriterier bör i möjligaste mån utgöra en samling riktlinjer även
på konkret nivå. Det finns dock ett par kommentarer som är viktiga att
påpeka i relation till det konkreta deltagandet. Det är inte en kritik av
Dahls kriterier för en demokratisk beslutsprocess utan berör istället vem
som bör omfattas av den politiska jämlikheten. En nödvändig och central
- 24 -