Till vilken nytta? Om det lokala politiska deltagandets karaktär ...

5:3 Demokrati som maktkamp
Ett sätt att på en hög abstraktionsnivå beskriva den maktpolitiska kampen är
att åskådliggöra den spänning som finns inbyggd i de liberala demokratierna,
därmed även den svenska. Detta kan tydliggöras genom två aspekter av
demokrati. Å ena sidan kan demokrati ses som en styrelseform, och å
andra sidan är demokrati den symboliska ram vari detta demokratiska styre
utövas (Mouffe 2000:2). Ramen utgörs av liberala principer, som negativ
frihet, individualism och de mänskliga rättigheterna. Dessa principer
utgör en liberal kontext för demokratins huvudprinciper – folkstyre och
jämlikhet. Det betyder att de demokratiska principerna får sin mening
utifrån en liberal tolkning. Den liberala och den demokratiska traditionen
härstammar historiskt sett från olika källor. Tillsammans utgör de den
liberala demokratisynen. Det hindrar inte att de finns motsättningar dem
emellan (Bobbio 1993:81; Parekh 1993; Dryzek 1996).
Chantal Mouffe menar att det bästa vi kan åstadkomma är en maktbalans
mellan demokratins och liberalismens värden – en slutgiltig balans mellan
dem är inte rimlig att förvänta sig. Det är detta spänningsförhållande som
Mouffe kallar den demokratiska paradoxen. Det är ett positivt förhållande,
förutsatt att det är en balanserad relation (Bobbio 1993:85). Problem
uppstår när relationen framställs som stelnad och ett tillstånd av status
quo naturaliseras. Den ”tredje vägens politik” är ett exempel på en samling
samhällslösningar som framställs som de enda riktiga och som därmed
begränsar politikens handlingsutrymme och alla andra handlingsalternativ
exkluderas. Förre moderatledaren Carl Bildts inlägg i välfärdsdebatten om
”den enda vägens politik” fungerar bra för att åskådliggöra denna syn på
politikens väsen. Han skriver i ett veckobrev:
Den politik som jag kallat ”den enda vägens” politik förblir den enda som
kan leda till resultat. Större eller mindre avvikelser från den bromsar och
försvårar det som annars är möjligt att uppnå. (Bildt 1995)
Detta synsätt leder till en endimensionell världsbild där möjligheten
att förändra konfigurationen och maktbalansen mellan de två ter sig
- 139 -