Till vilken nytta? Om det lokala politiska deltagandets karaktär ...

förändringar är ett försök att få in medborgarna i den lokala politiken
och därigenom legitimera den rådande demokratiska ordningen. Utifrån
utvecklingen med att de politiska partierna i allt mindre utsträckning
förmår mobilisera medborgarna lokalt finns ett behov av att på andra sätt
knyta medborgarna till den lokala politiken.
Det finns även incitament för icke-partianslutna medborgare att
enskilt eller i organiserad form samverka med den representativa strukturen.
För många innebär det en möjlighet att påverka politiska beslut och en
möjlighet att få medverka i samhällsutvecklingen. Det innebär således en
möjlighet att kunna utöva ett direkt inflytande på politikens utformning.
Det är utifrån dessa behov som de inympade formerna finner sitt
berättigande. Det kan te sig som en problematisk samverkan mellan
två idémässigt disparata deltagarideal – men det finns incitament att få
samarbetet att fungera.
Den nya vågen av deltagandeformer kan ses som en brytpunkt vad
gäller den demokratipolitiska praktiken, men den kan också vara något
av en chimär och utgöra förändringar på ytan snarare än på djupet.
De nya deltagandeformerna indikerar att en utveckling mot en mer
deltagardemokratisk riktning har ägt rum. Det betyder inte nödvändigtvis
att det skett en motsvarande förskjutning av makt. Istället knyter de nya
formerna an till tidigare föreställningar om att politikerna bör lyssna
av medborgarna. Istället för dialog handlar det om kontaktytor och en
öppenhet för folkopinionen. De förändringar som skett i den lokala
miljön är till stor del kringgärdade av begränsningar och villkor. Det är
fortfarande så att det är partierna som är noden i dessa samverkansmönster
– det är via partierna och de folkvalda som det nya deltagandet sker. För att
en förskjutning av inflytande ska komma till stånd behövs påtryckningar
och medvetet arbete. Magnus Dahlstedt uttrycker liknande tankegångar i
sin studie av integrationspolitiken:
De förskjutningar som idag kan skönjas sker emellertid inte automatiskt,
vilket många idag tycks föreställa sig. Är det något man lärt av historien
så är det att makt och inflytande inte omfördelas av sig själv, utan att
det förvärvas eller tillkämpas genom långvarig organisering. (Dahlstedt
2005:283, kursivering i original)
- 163 -