Redovisningsplan i praktiken - Ekonomistyrningsverket
Redovisningsplan i praktiken - Ekonomistyrningsverket
Redovisningsplan i praktiken - Ekonomistyrningsverket
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
1 Inledning<br />
Handledningen är tänkt som stöd och inspiration till dem på myndigheterna<br />
som arbetar med utveckling av ekonomisystemets konteringsfält och<br />
kontoklass 9. ESV vill visa på ett arbetssätt och med exempel åskådliggöra<br />
hur myndigheten kan bygga upp och utveckla sin redovisningsplan.<br />
ESV tar inte ställning till ändamålsenligheten i olika styrformer, som<br />
delegation av ansvar och befogenheter i en linje/stabs-, projekt- eller<br />
matrisorganisation. Det är myndighetens eget ansvar att värdera de givna<br />
förslagen och att fritt använda de delar man finner lämpliga för den egna<br />
verksamheten.<br />
1.1 Disposition<br />
I kapitel 2 definieras vad som i det här sammanhanget menas med<br />
intern- respektive externredovisning. Därefter beskrivs internredovisningens<br />
konto klass 9, objektplanen 1 och övriga redovisningskoder mer detaljerat.<br />
I kapitel 3 visas exempel på olika konteringsfält som kan finnas i en myndighets<br />
ekonomisystem. För varje fält definieras och beskrivs det informationsbehov<br />
som myndigheten behöver kunna svara upp mot, som en följd<br />
av bestämmelser i lagar, föreskrifter och allmänna råd. Sedan ges förslag på<br />
hur strukturen i själva fältkoden kan konstrueras för att fånga information<br />
och för- och nackdelar med olika konstruktioner.<br />
I kapitel 4 presenteras fallstudier från en anslagsfinansierad och en<br />
blandfinansierad myndighet, som visar hur dessa myndigheter konstruerat<br />
sin internredovisning. Här visas också alternativa sätt att fånga uppgifter<br />
om finansiering och motpart, till att använda specifika konteringsfält för<br />
dessa i ekonomisystemet. Vidare kommer några för- och nackdelar med<br />
respektive modell att lyftas fram. Kapitlet ska ses som ett komplement till<br />
beskrivningen av olika konteringsfält i kapitel 3.<br />
I kapitel 5 beskrivs ett arbetssätt som kan följas när redovisningen ska<br />
utvecklas, indelat i planering och förankring, hur informationsbehovet<br />
identifieras och hur resultatet formuleras och kommuniceras.<br />
I kapitel 6 beskrivs ekonomisystemets tekniska möjligheter och hur det<br />
kan användas för att kontrollera och säkerställa korrekt kontering och<br />
bättre utdata och hur man undviker onödig inmatning av information på<br />
verifikationsnivå. Syftet är att objektplanbyggare lättare ska kunna diskutera<br />
olika tekniska lösningar med systemadministratörer/konsulter för att<br />
komma fram till mer effektiva lösningar i hanteringen av den ekonomiska<br />
informationen.<br />
Kapitel 7 innehåller generella råd. Oavsett om myndigheten har för<br />
avsikt att skapa en ny redovisningsplan, ändra struktur i något befintligt<br />
konteringsfält eller göra smärre rapportförändringar finns det ett antal<br />
grundregler att hålla sig till. Några av dessa beskrivs i kapitlet.<br />
Slutligen innehåller handledningen ordförklaringar och en checklista<br />
som kan användas när redovisningsplanen utvecklas.<br />
1 Objektplan definieras i kapitel 2.<br />
inledning<br />
redovisningsplan i <strong>praktiken</strong> 9
Change language