UNIVERSITETS- BIBLIOTEKET UMEÅ Östergren

120
"ga egendom, måste det blifva mig lika
"ömt och känbart, som om en ägare af
millioner blir nödgad att lefva, som han
ingenting ägde. Jag kan derföre ej i
mitt sinne blifva en säll och nöjd undersåte,
om jag ej både till gerning och
namn får vara en ärlig Svensk, om ej
"min frihet så väl som min lydnad far
följa rättvisa och rikets lagar. I min
första skrift har jag ej vågat säga något
om vårt rike och dess inrättningar,
som jag ej sett andra för mig oqvaldt
säga. Konung Carl XIl s hjeltemod har
jag nämnd t, såsom nog hederligt för
"honom och nog skadligt för riket;
"men på sjelfva titelbladet af dess General
Leijonhufvuds lefvernesbeskrifning är
nu äfven sådan utlåtelse gillad. Enskildes
fara af domare finnes långt hårdare
föreställd i H r Commercemdet jVorden-
"crantz 5 tryckta skrifter om domare och
V
frihet, än i min disputation. Angående
"skrilfrihet har en onämnd i traktaten
om rätt bruk af förnuft, pennor och
tryck" fått obehindradt yttra sina tankar.
Om Skråprivilegiernas skadlighet
eller nvtta har en hel mängd af skrif-
%> O
ter utkommit mot och med. Likaså i
"öfriga stycken. Då jag nu derjemte,
enligt vår Regeringsform och min egen
"öfvertygelse visat en tillbörlig afsky för