UNIVERSITETS- BIBLIOTEKET UMEÅ Östergren

84
är t j allt förloradt äfven under de efter
utseendet mest förtviflade omständigheter.
Huru mycket lyckligare voro ej t. ex.
Svinhufvuds barn, afskuddande sig hörilens
fåfänga, och förtjenande sitt hrÖd
uti sitt anletes svett, än om de, såsom
torftiga adelsmän, utan uppfostran och
studier, blifvit inkastade i krigsständet,
der dessa egenskaper länge voro umbärliga,
för att slutligen falla staten eller
det. enskilda medlidandet till last! Detta
yrke, det mest sublima af alla, dä fosterlandet,
äran och friheten ropa: till vapen!
kallas med .skäl ett blänkande elände,
när lättja och dårskaper och öfvermod
intaga farornas ställe, och man med
spotsk min leker bragder pa fredliga
valplatser, der hjeltemodet och fegheten
med lika sinnesköld mötas och eldgevärens
åskor oskadligt blixtra, hotande med
förödelse, endast — budgeten.
Förlusten af det välstånd, reduktionen
beröfvat Adeln var mindre kännbar under
Frihetstidens regim, hvilken erböd rika
utvägar till förkofran. Den öfverlägsna
förmågan var sjelfskrifren vid statsrodret,
i Senaten, vid Chefsbefattningar eller på
riksdagarna. Skicklighet och trägenhet
beredde, utan särskilda förespråkare, o-
1'elbar fortkomst på embetsbanan. Ja,
sjelfva systemets lyte — de utländska