UNIVERSITETS- BIBLIOTEKET UMEÅ Östergren

176
I Sverige blef det Frihetstiden ensam
förbehållet, att till verksamhet framkalla
(illa utmärkta anlag. Andra styrelser hos
oss hafva haft, tillika med sina gunstlingar,
också sina förkastade, tillbakasatte
och hopar af obemärkte, begrafne i
glömska, om icke någon hvälfning i Regeringen
beredt dem tillfälle att framträda
och göra sig gällande. Talangerna
af första ordningen: Mannerheim och
Järta, och lika med dem i öde, ehuru
visserligen icke i hufvnd: Engeström,
Mörner, Sköldebrand, Rosenstein CederstrÖm
hade ingenting att hoppas, så
länge 1800 års välde florerade. Sveriges
rike hade kanske slagit sig ut, äfven i
händelse de uppräknade af sednare ordningen
ej fått med de offentliga värfven
att skaffa. Man hade bort gifva åt Mannerheim
en portfölj, i stället för en sinecur,
och åt Järta kouseljtaburetten i stäl-
*) Under Gustaf Adolfs tid kunde Presten
Kosenstein, om livilkcn nu är fråga, ej erhålla
något Stift. Till pastoratet åter hade
lian under FörrayndareRegeringen haft ett
förord, som gör honom heder. Det var nämligen
Clas Frietzcky, som den 24 Maj 17i)4
skref till en i Hertig Fredriks Hof anställd
person: "Var god tala med G ref Clas Le-
"vrenhaupt, om han kan uträtta något för
"lloseusteiu till Kumla pastorat."