UNIVERSITETS- BIBLIOTEKET UMEÅ Östergren

58
faders, TJiors, hammare, ej till det oädla
bruket att krossa insekter, men att tukta
jettar, och dä han med ena handen mot
Kellgren försvarar det menlösa knotet,
som utan annat anspråk än glädjens, leker
i solskenet vid Parnassens fot, vinkar
han med den andra Leopold till ärlig
strid, med och om ära*). Också har
*) "Stockholm den 7 .Tulii 1785.
Til Leopoldt.
Jag denna gången verkeligen b ii n fa 11 e r oni
förlåtelse. Min ringa kärlek för dessa curialiska
ödmiukheter, bör gifva någon vigt
åt denna. Et litet öfverseende har giort at
några postdagars bref kommit at ligga qvar.
Jag har derföre så sent som nu fått II r Hibliothecaricns.
Detta fel eller denna olycka,
som likväl kostat mig någon oro i anseende
til Il r Bibliothecariens tänkesätt för
mig, har åter å min sida ej den minsta gemenskap
med min vördnad eller med denna
känsla af lefvaude beundran, livats skäl ej
mera kunna uphöra.
IIvårföre fortfara at göra sig litterära ovänner?
Derföre at jng v il hafva nonlitterära
vänner. Det som förtjusar mig och det jag
söker, är vänner tagna ur den rena menskligheten;
dyrkan, låf af själen, af naturens
folk. Är ej detta den enda rena och eviga
ära? livad giorde de dum- eller qvick-lärdas
förbannelse eller pris? annat än dagens brokiga
coniedi. Den verkan en själ af ljus
och eld gör på andra själar, pä det ädlaste