UNIVERSITETS- BIBLIOTEKET UMEÅ Östergren

196
alt 25 § Regeringsformen, som innehåller
dessa ord: "Konungen äger att i brottmål
göra nåd", skulle utesluta all annan
nåd, än den för brottmål*). Jag bekänner,
att jag i detta yttrande icke linner
det uttryckliga, som fordras för att kullkasta
en vana, den seklers oklandrade
söner, som liaile förmåga att dermed bispringa
: så skulle ju förvaltningen komma
att gå alltför bra! Ännu en gång, nej! ännu
tusen gånger: må våra embetsmän och representanter
lära sig begripa, att det lika
litet i Sverige som annorstädes i verlden är
«• 11 fel. en skam, att sätta sig i beröring
med folk, som kan och vill meddela beliöfliga
eller nyttiga upplysningar.
*) 3Ian tycka t i 1 ja vända alldeles bak-fram
på frågan om gränsen för de Konungsliga
rättigheterna, då inan lemnar dem lösa tyglar,
när det gäller de vigtigaste statsangelägenheter,
såsom krig och fred och förbund,
o. s. v.; men tum för t tim utmäter det skönaste,
det herrligaste, det oskadligaste prcrogativet,
det att göra nåd, i ordets
hela, ädla vidd. Samma småaktiga anda uttalar
sig i Regeringsformens 34 §, der Konungens
åsigt af det lämpliga rörande någonting
så lumpct, som Statsrådens och Jusiitierådens
rang, blifvit satt i beroende,
icke blott af den andra Statsmakten, utan
till och med af dess alla fyra Kamrars gemensamma
beslut v id tvänue på hvarandra
följande riksdagar.