UNIVERSITETS- BIBLIOTEKET UMEÅ Östergren

50
till allmän sky inf och ncsa, blifva af
bödeln vid kåken uppbrände." Och
delta oaktadt skrifterna förklarades vara
af den eftertänkliga beskaffenhet, att de
kunde lända ingenting mindre, än "den
"fastställde Successionen till obestånd,
"samt riket till oundvikligt förderf och
"undergång." Det fanns likväl redan
den tiden en l:sta § i 5 Kap. MissgerningsBalken,
som stadgar lilvets förlust
för "lastcligt tal emot den, som till efterträdare
i Regementet förklarad är";
men det förhöll sig med detta på samma
sätt, som med den urgamla, redan beskrifna,
Svenska troheten: att det nämligen
var den Monarkiska grundsatsen
Lagstiftaren var trogen: den, som han afsåg,
mindre kanske till och med att skydda
— tv värnet af en strafflag är otillräckligt
och, tillämpadt, retar till hat
och hämd — än att bereda en gärd af
hyllning, genom straffbestämningen af lifvets
förlust, när denna grundsats förnärmades,
i dess lefvaude Representanter.
Med detta och intet annat straff hade
han belagt fådana öfverträdelser, just för
att icke inleda de höga individerna i frestelse,
att — af sårad egenkärlek, fåfänga,
inbilskhet, förhastande, eller allt hvad
de luenskliga svagheterna kallas, frän Fursten
lika oskiljaktiga, som från undersåten