UNIVERSITETS- BIBLIOTEKET UMEÅ Östergren

392
ocli Adlersparre, som 1809 sträfvade åt
elt gemensamt må!, och 1635 hunno det
gemensamma målet I or sina, för allas öden.
Lyckligare (eller mindre lycklige:
vi vilja ej afgöra hvilkeUlcra) än Benjamin
Constant, om hvilken vid hörjan af
dessa anteckningar förmäles, sågo de frukten
mogna på det frihetsträd, livar t i 11 de
sjelfve nedlagt kärnan i den nvplöjda fosterjordens
sköte. Kring Constants bår
stod Frankrike gråtande. Gatorna i Paris
Lagtiina Riksdagarna hädanefter skola blifva särdeles
interessnnta ? Regeringen lär noga akta sigatt
då framställa någonting, sinn ligger henne om
hjortat, utan li.ira sitt korg mod tålamod de fyra
månaderna samt, när de lilläudalnpit, skynda att
liemförlofvn Ständerna, fur att några veckor scdnare
kalla dem till ett Urtima Riksmöte, der Regeringens
sannskyldiga planer fi n g o krypa fram,
utan att hon dii behöfde frukta att varda ansatt
på sina ömtåliga sidor. Petitionsiätten, som Herrarne
annars syna» vara så måne om, blefve pä
delta sätt blott en skuggbild, llerrnrne är o ganska
käcke att slå Regeringen på fingrarna i ordkrig,
inen det ser nt, som om J ej voren rigligt:
licmmasladde att göra henne motstånd, när dcC
går något mera på djupet."
Interlokutiiren, på eu gång upplyst, och slageiv
af blygsel iifver sin förra kortsynthet, uppträdde
nu i stället på Riddarhuset mot liirslaget. lie geuonibeakedHge,
men gcnomenfuldige, sågo i detta
förfarande en impuls från vestra slottsflygeln, medan
man der, under larlvcn af den mest ormhala
artighet, gjorde interlokutiiren den äran, utt ¡inse
bom>in farlig, såsom en "Jiomme tic jiarti". Detta
hade man till och med, oaktadl all sin förmenta
finhet, den ohetänksnmheten att vid något tillfälle
ett parar derefter låta honom uttryckligen förstå..
1'akettet kom med med ilbud sin ägare tillhanda.
Det var från ilen stunden, han i sjelfva verket tog
sitt parti — Jactn Jitit alea.