UNIVERSITETS- BIBLIOTEKET UMEÅ Östergren

341
(Majoren Grefve Kalling) "några pennin-
"gar, sedan han så solat noder sin he-
"der ined afskedstagande, just då arméen
"skulle träda in i fiendens land, hvilket
"blifver honom en skam, som varar dess
"lifstid ut. - - - - Lät oss veta, om "Sy-
"slott är taget, på livad sätt, samt huru
"stor garnison deri legat; äfven ock hvar-
"est vår armé nu står och om någon fi-
"ende säges nalkas." - - -
Här talar icke en Rysk pensionär, färdig
att åt Sjelfherrskarinnan uppoffra sitt
eget lands fördelar och «less ära, för att
en dag se det stäldt vid sidan af Sultan
Mahmud: nej, det är en Svensk Rådsherre,
glädjande sig åt perspektivet af
sin fosterbygds framgångar, begärligt forskande
efter bekräftelsen på dessa sina
p a t r ib t isk a för h op p n i nga r.
Slutligen måste likväl fadershjertat bevekas;
i synnerhet, som den gamle mer
och mer inser krigets militäriska planlöshet
och fruktlösheten af tapperhet och
patriotism. J>et är nu han återkallar sin
son; det är nu han vill förskonas från
den sönderslitande taflan af fosterlandets
förspillda krafter; men i sjelfva förlåtelsen
till sin son framskymtar ännu den
åldriges farhåga, att begges rykte kunnat
blottställas, och han utvecklar en åfrigt
af krigarens heder,, som. gör. heder