UNIVERSITETS- BIBLIOTEKET UMEÅ Östergren

274
g-on. Ingenting- mindre, emedlertid! Nedanstående
omständigheter, jemförde med
ren nu hade att lösa. Det är ingen konst,
att hålla tal och genmäla inkast, ingen konst
att .vinna voteringar, då man förut vet "sig
;iga majoritetens medhåll; men dels gjorde
det förra icke tillfyllest vid detta tillfälle,
och dels dröjde det ej att visa sig, det pluralileten
i denna fråga hängde på ett hårstrå.
Sedan nämligen Riddarhuset adopterat
det anti - Nordinska förslaget, segrade,
genom en cncla röst, propositionen om inbjudning
till ile öfriga Stånden, att förena
sig med Adeln. Detta var i s i e 11 v a verket
föga inbjudande, och ingaf föga förhoppning
ått dessa Stånd skulle, i anledning deraf,
jeinka sina redan fattade beslut; helst när
på en .'.'åug oppositionens elemunter der och
hela det. Rlinisteriella Nordinska partiet understödde
centrerna i yrkandet, att förblifva
oförändrad! vid. livad redan var beramadt.
Tiden var dessutom alltför kort, att ens
tänka på brarbetningar inom alla tre Stånden;
ty afslutandet af den redan 10 månader
långa Riksdagen berodde nu endast på
att i ¡Unna fråga få slag i saken: ja, Ordföranden
i ett 1'iskolt vände si;r direkte en
afton i Grefve Brahes salong till interlokutören
med den frågan, huru länge han behagade
ännu hindra riksdagstrumpeten att
låta höra sig? När interlokutören med varsamhet
känt sig för i de tre Stånden, fann
han, att med ¡'rester och Bönder ingenting
stod att uträtta, och att hela framgångea
berodde af Borgareståndet, der Statsrådet
Nordins politiska vänner hade ett algjordt