UNIVERSITETS- BIBLIOTEKET UMEÅ Östergren

240
hällsrang, hastade Ugglas och Nordenfalk
fiau de mödosamma statsbestvren,
"Någon allmän köld niäslc det väl således
"icke liafia mött; ännu mindre någon allmän
"ilska.
"Sedan jag fullskrifvit andra sidan, fick
"jag besök af två vänner, en andelig, en
"verldslig, h\ilka begge läst Tit. skrift eller
"bok, och \oro förtjuste af den. Jag blef
"glad, som jag det alltul blir, när jag ser
"en låga eller om det också blott vore en
"gnista af sann kärlek för vart fosterland',
"det gamla, ännu upprätt stående Svea, fast,
"som mig s) nes, vä nog svaga och darrande
"knän.
"Man sade mig, att i Tit. arbete skall
"iiiinas en kritisk, ogillande anmärkning öf-
"ver någon ströskrift af mig. Som jag tar
"för afgjordt, att anmärkningen är oväldig
"och grundad, så tackar jas upprigtigt för
"den.
"Jag liar svårt, att utan nigon liten känsla
"af afti 11 d lyckönska Tit. till den lärorika,
"fast ej alltid, kanske sällan glädjande belä-
"genhelen, att på nära hall och med klart
"seende ögon, jemföra nienniskonaturen i
"sin högsta höghet (det sanna, varma, icke
''förklädda, uppåt blossande, gnistrande,
"sprakande fosterlandsnit et), med samma
"natur i sin lägsta förnedring (den uthyrda
"eller i a Ida öfvei t) gelscn)."
Det är oss obekant, huruvida den 1111 mera
odödlig vordne härmed tilläfv enl yrs syftat
på "troheten mot historieskrifviirekallet'',
under uttryckt \'förhoppning0111 pensioner,
eller dylikt "i en framtid." Men om en så