UNIVERSITETS- BIBLIOTEKET UMEÅ Östergren

325
hetens ädlaste förmögenheter. Nu heter
det icke mera: lycklig som en kung; utan:
lycklig som en millionär. Densamme,
som med mycken stolthet ser upp
pä den förres diadem, sänker ödmjukt
sin blick, då han nalkas den sednares
kassakista. Man talar med ett spotskt
hånlöje om den bördsaristokrati, hvars
enda rikedom någon gång kan bestå i
minnet deraf, att förfadern, mindre sjelfkära
än sina ättlingar, uppoffrat lif, mödor
och egendom för fosterlandets bä-ta;
och nian bugar sig i stoftet för den penningearistokrati,
som hellre skulle försänka
sina skatter på hafsbottnep, än dela
med sig af dem åt «let allmänna. Man
brännmärker med benämningen "andryghet"
dem, som fröjda sig öfver en stamfaders
eller förlädrens ädla handlingar;
och man bröstar sig oklandradt öfver den
rikedom, man ärft efter personer, om
Ii v il ka stillaligandet redan är ett smicker.
Den förflutna tiden hade mecenater och
skydd lingar; den närvarande: allmoseutdelare
och allmosehjon.
Se der aristokratien förr och nu: bördens
och penningarnas aristokrati! Och
om trädet bäst kännes af frukten: se der
ärans och njutningarnas tidehvarf!
Men livartill här des»a betraktelser?
Kan någon styrelse i verlden hejda ti-
14*