UNIVERSITETS- BIBLIOTEKET UMEÅ Östergren

327
under det man liar sig; sje 1 f att tacka,
det man i denna stora hierarki alltid
träffar det mest aktningsvärda nederst.
Det är förjäfves man tigger 0111 aktning:
man ut kr äfver den såsoin en rättighet,
eller — man Jar den aldrig.
Kännande sin kraftlöshet att uppbära
de torna harnesk, livarom skalden sjunger,
hvilka bördsaristokratien fordom fy 11de
med sä mycken styrka och glans, har
hon i våra dagar sjelf tagit initiativet
till sin egen förnedring, till sin medtiiflarinnas
upphöjelse. Öfvergifvande anspråken
pä öfverlägsenhet i embetsrummen,
har hon nedstigit till snyltgäst i
penningearistokratens matsalar, der de
band och broderier, Stvrelsen utströr i
sitt grannskap blifvit sjelfskrifna sirater
bland de bronser och vaser, som utgöra
bordens brokiga ögonfägnad. Förtänke
henne ingen, att hennes läppar oftare
vidröra kristallen, än nå^on annans bland
gästerne: att hon af drufvans blod hvarje
gång dricker i botten försoningen med
sin rival! Hon behöfver, hon söker att
berusa sig; på det hon icke, vid vaxljusens
gulbleka skimmer, må kunna i trymån
skönja den vanställda bilden af sin
egen förödmjukelse och af de öfrige gästernas
triumferande hån.
De financiella skandaler, som i våra da-