verksamhetsberättelse 2010-2011 (pdf) - SFP

2.2. Välfärd, säkerhet och socialt kapital
Tillgången till tjänster påverkar livskvaliteten för såväl
åretrunt- som fritidsboende på landsbygden, och indirekt
påverkas landsbygdens konkurrenskraft. För att säkerställa
tillgången till service och tjänster av olika slag
behövs flexibla lösningar som bygger på lokala förhållanden
och behov, speciellt gällande utbildning, social- och
hälsovårdsservice samt säkerhetstjänster som det offentliga
ansvarar för. Utgångspunkten bör i alla led vara att säkra
en jämlik service överallt oavsett boningsort.
Möjligheterna för det offentliga att samarbeta med
tredje sektorn i serviceproduktionen på landsbygden
måste utvecklas och tas tillvara på ett öppet, effektivt och
långsiktigt sätt. Ansvaret måste ligga hos den offentliga
sektorn. Samtidigt måste det tvärsektoriella samarbetet
öka och det är av yttersta vikt att gränserna mellan förvaltningar
luckras upp. Samserviceenheter bör utvecklas
så att de kan tillföra invånarna på lands- och i glesbygden
största möjliga nytta. Dessvärre försvåras tredje sektorns
verksamhet på landsbygden ofta av den byråkrati
och de krav som åläggs dem och som är utarbetade för
stora enheter.
Särskild uppmärksamhet bör fästas vid tillgången till
räddningstjänster på landsbygden. Framförallt i glesbygden
och i skärgården är befolkningen utsatt och det behövs
tillräck-liga resurser för att säkerställa tillgången till
säkerhet och räddningsväsendets tjänster på båda nationalspråken
i dessa områden. Vad gäller fritidsboende bör
medborgarna ges större möjlighet att själva välja var de
vill motta vård eller andra tjänster. Möjligheten till flexibel
hälso- och sjukvårdsservice bör utvecklas.
SFP anser:
att regionala särdrag bör beaktas i beslutsfattandet.
att medborgarnas rätt till grundläggande service garanteras
oberoende av boningsort.
att de tjänster som riktas till den äldre befolkningen på
landsbygden måste säkras.
att det offentliga måste beakta glesbygds- och skärgårdsförhållanden
beträffande tillgången till säkerhet och
räddningsväsendets tjänster.
att en utredning över möjligheten att vissa skatteintäkter
delas mellan fritidsboen-dekommunen och den kommunen
som man är fast bosatt i görs.
att myndigheterna bör understöda och underlätta tredje
sektorns verksamhetsför-utsättningar.
2.3. Naturnära och boende av hög kvalitet
Enligt undersökningar anser mer än hälften av finländarna
att boende på landsbygden är ett möjligt eller önskvärt
alternativ. Utveckling av boendet, och även annan verksamhet,
kräver en förnuftig markanvändning och ett gott
utbud av tomter. Kommunerna måste ha tillräckliga resurser
för markplanering och planläggningen bör bättre
beakta glesbygdens särdrag.
19
Andelen av dem som förverkligar sina planer på att
flytta till landsbygden är liten. Samtidigt väljer fler och
fler att växla om mellan stads- och landsboende. Därför
är det viktigt att möjligheten att ändra fritidsbostäder till
stadigvarande boende finns, vilket skulle stöda byars livskraft
och skapa nya attraktiva kommundelar.
Finland med sina vackra kulturhistoriska landskap har
en synnerligen god möjlighet att profilera sig inom landsbygds-
och naturturismen. Landsbygdens funktion som
en stimulerande, energigivande och avslappnande plats
kommer att öka i framtiden. Över hälften av Finlands
befolkning anser att de kommer att besöka landsbygden
för att ladda upp, slappna av och även för att förverkliga
sig själv samt för sina fritidsintressens skull. I samband
med det ökade trycket från turismen kan det vara
nödvändigt att förtydliga gränserna för allemansrätten,
som är en viktig del av vår kultur. Det är synnerligen viktigt
att utomstående aktörer inom turismbranschen söker
goda kontakter med den stadigvarande befolkningen,
ett gott samarbete ökar mervärdet av turismnäringen
för alla parter.
I fråga om exempelvis utvecklande av landsbygdens
vatten- och avloppshanteringen bör långsiktiga lösningar
eftersträvas. Utvecklandet av landsbygdens vattenförsörjning
bör förverkligas, liksom även dylika projekt,
i samarbete mellan det allmänna och fastighets-ägarna.
Det allmänna bör ge fastighetsägarna tillräcklig information
för att de på ett kostnadseffektivt och långsiktigt sätt
skall kunna förverkliga praktiskt fungerande lös-ningar.
Hushållsavdrag är ett fungerande verktyg som bör utvecklas.
I frågan om vattenförsörjningen bör olika former
av samarbete stödas och gynnas, exempelvis bildandet av
avloppsvattenandelslag. I mån av möjlighet bör kommunala
vattentjänstverk utvidga sina verksamhetsområden
så att fastighetsägarna kan ansluta sig till det.
Den del av vårt lands byggnadsbestånd som är äldre än
100 år har beräknats uppgå till 2% av byggnadsbeståndet.
Det är i europeisk jämförelse en mycket låg nivå.
De estetiska värden som en bevarad och fortlevande
byggnadskultur medför är av stor betydelse för en trivsam
landsbygd.
Gamla byggnaders bevarande har också en identitetsstärkande
inverkan på lokalsamhället.
Det borde skapas incitament för att bevara gamla byggnader.
Ett sätt vore att möjliggöra momsavdrag vid renovering
av sådana bostadsbyggnader och ekonomibyggnader
som är äldre än 100 år. Nu gäller avdragsmöjligheten
endast produktionsbyggnader, om de skall användas för
produktion, vilket ofta är besvärligt med tanke på moderna
produktionsmetoder och volymkrav.
Om man skulle gynna renovering av gamla byggnader
kunde det vara den avgörande faktorn vid valet mellan
bevarande och rivning/nybygge. Den sysselsättande effekten
och den efterfrågeökning som de gamla hantverkaryrkena
skulle gå till mötes skulle också ha en positiv inverkan
på landsbygdsnäringarna.
Partidagen