verksamhetsberättelse 2010-2011 (pdf) - SFP

Primärlivsmedelsförädlingen och produktionen av
närmat och ekologisk mat stöder småföretagandet och
besöksnäringen på landsbygden. För att främja användningen
av exempelvis närmat bör upphandlingskriterierna
och distributionskanalerna för närproducerad mat
förändras så att små leverantörer ges rättvisa konkurrensmöjligheter.
Möjligheterna för gårdarna att själva sälja
och marknadsföra sina produkter direkt till slut-konsumenterna
via nya marknader för närmat bör understödas
och utvecklas. Matkulturen och naturturismen går hand
i hand och Finland har ypperliga möjligheter att profilera
sig internationellt inom båda.
Inom landsbygdspolitiken bör en verksamhetskultur
som underlättar integrering och skapar förtroende mellan
invandrare och fast bosatta, och som tillgodogör sig invandrarnas
kapacitet och tar tillvara deras kulturella, sociala
och ekonomiska resurser, utvecklas. Invandrare kan
skapa nya kulturella aktiviteter och ny företagsamhet, underlätta
tillgången på arbetskraft och balansera upp åldersstrukturen
i ett område.
SFP anser:
att det allmänna skapar förutsättningar för hela landsbygdens
företagande genom att landsbygdens potential
för nya näringar beaktas i samhällspolitiken.
att nya innovationer och lokala aktionsgrupper som samlar
upp lokala utvecklingsinitiativ ska befrämjas på
landsbygden.
att Finlands och EU:s forsknings- och produktutvecklingsfinansiering
mer än tidi-gare riktas till företag på
landsbygden.
att landsbygdens aktörer inom primärlivsmedelsförädlingen,
besöksnäringen och anslutande verksamheter
stöds i utvecklingen för att få internationell
attraktionskraft.
att möjligheterna till specialisering på jordbruksgårdarna
förbättras.
att offentliga sektorn erbjuder möjlighet till fortbildning
för landsbygdsföretagare.
att tröskeln för att anställa utomstående och även utländsk
arbetskraft för att lindra arbetskraftsbristen
på landsbygden bör sänkas samt att utländsk arbetskraft
borde beskattas på samma sätt som inhemsk
arbetskraft.
att också deltidsjordbrukets betydelse för upprätthållande
av servicen på landsbygden beaktas och värdesätts.
4. Skärgårdsliv
Finlands geografi präglas av skärgård och vattendrag. Det
finns ca 650 permanent befolkade öar utan fast vägförbindelse,
utöver Åland. Det här ställer speciella krav på det
allmänna som bör beakta de särförhållanden som råder
i skärgårdsområden. Skärgården kämpar med utmanande
kommunikationer, både trafik och dataförbindelser,
avfolkning i kombination med ett ökat antal fritidsbo-
21
ende, vilket ställer speciella krav på strukturer-na och
servicetillhandahållandet.
De traditionella näringarna i skärgården, fiske och
jordbruk ställs inför stora utmaningar vilket direkt inverkar
på antalet arbetsplatser, samtidigt har staten kraftigt
skurigt ner på de statliga arbetsplatserna i skärgården. De
statliga indragningarna av polis- och rättsväsendet kan
hota att försämra skärgårdsbornas rättsskydd, vilket också
har en språklig dimension.
Det ligger i allas intresse att hålla skärgården levande.
Skärgårdens specialställning bör beaktas i alla myndighetsinstanser,
vilket också åläggs dem genom skärgårdslagen.
SFP anser:
att de primära näringarna ges möjligheten att verka och
utvecklas i skärgården.
att skärgårdstrafiken måste säkras och utvecklas.
att strukturer som möjliggör utbud av samhällsservice
som möter säsongsbetonad efterfrågan bör utvecklas.
att statliga arbetsplatser i skärgården bör bevaras.
att subsidiaritetsprincipen skall vara rådande när det gäller
beslut som berör skärgårdsbefolkningen.
att myndighetspraxisen på regional nivå bör understöda
och underlätta skärgårdsbefolkningens möjlighet att
skapa förutsättningar för sin utkomst.
5. Landsbygdspolitik och landsbygdssäkring
Landsbygdspolitiken i Finland är långt utvecklad och i
internationella jämförelser banar den finländska modellen
väg för andra. I och med EU:s utvidgning har unionen
blivit allt med landsbygdspräglad, med majoriteten
av dess befolkning boende på landsbygden, vilket lett till
att landsbygdspolitik i högre grad än tidigare uppmärksammas
på både nationell och unionsnivå.
Den indelning av landsbygdspolitik, i bred respektive
snäv politik, som används i Finland gör att landsbygdspolitiken
är mer överskådlig. Den breda politiken innefattar
frågor om regional jämlikhet och tillgänglighet av offentliga
tjänster, kort sagt alla samhällsåtgärder som påverkar
landsbygden på ett annat sätt än staden. Den snäva politiken
berör frågor om konkurrenskraft, och olika landsbygdstypers
specialbehov. Den breda politiken har skapat
politiska ramar och en långvarig landsbygdspolitisk vision
medan den snäva politiken lyckats sammanjämka de finländska
strävandena med EU:s.
I tillämpningen och spridningen av Leader-metoden
har Finland lyckats mycket väl och fungerat som exempel
för andra medlemsländer i EU. Lokala aktionsgrupper
handhar Leader-verksamhet och arbetsfördelningen har
utvecklats mellan dem och lokala och regionala myndigheter.
På regional nivå bör omfattningen av landsbygdspolitiken
och Leader-verksamheten ytterligare förstärkas
och utvecklas.
5.1. Landsbygdssäkring
I samband med alla omfattande politiska beslut som di-
Partidagen