verksamhetsberättelse 2010-2011 (pdf) - SFP

Partidagen – motionsuppföljning
36
gällande lagstiftningen. För att kontrollera att kraven uppfylls
auditeras 10 procent av de uppfödare som har gått med i systemet
varje år. Sedan slutet av 2009 utförs auditeringarna av utomstående
inspektörer. Just nu pågår en revidering av systemet.
Systemet med certifikat har skapats av näringslivet och djurskyddsmyndigheterna
är inte inkopplade i tillämpningen av systemet.
Näringslivet har också vidtagit egna åtgärder för att reda
ut de ekologiska aspekterna kring pälsuppfödning.
Lagen om avbytarservice för pälsdjursuppfödare trädde i
kraft i början av 2010. För pälsdjursuppfödare ordnas avbytarservice
för semester avgiftsfritt och för extraledighet mot en avgift.
Med stöd av lagen kan FöPL-försäkrade pälsproducenter
som omfattas av NSL ansöka om avbytarservice. Social- och
hälsovårdsministeriet fastställer årliga övre gränser för mängden
avbytarservice som kan beviljas åt varje pälsdjursuppfödare.
Pälsproducenterna har emellertid ingen absolut rätt till avbytarservice.
Eftersom avbytarservicen till pälsproducenter finansieras
med reservationsanslag kan service bara ordnas så länge anslagen
räcker till. Reservationsanslagen går upp till 2,2 M. euro
och har beviljats på två år. Närmare 800 pälsuppfödare ansökte
om avbytarservice inom ansökningsperioden för 2010 som gick
ut i slutet av januari. I sitt program har regeringen åtagit sig att
trygga pälsproduktionens möjligheter att verka som en näringsgren
i nuvarande form.
Motion 38
Närproducerad mat
Motion 39
Närproducerade råvaror i daghem, skolor och
servicehus
Partidagen beslöt
att SFP:s representanter i riksdag och regering fortsätter att arbeta
för att lagstiftningen möjliggör hållbara och sunda
lösningar för den offentliga bespisningen,
att SFP:s representanter i lokala beslutsfattande organ arbetar
för att ökad utbildning om upphandling tillhandahålls de
som ansvarar för upphandlingen till den lokala offentliga
bespisningen,
att SFP:s representanter i lokala beslutsfattande organ grundar
sina beslut gällande finansieringen av den offentliga
bespisningen på basen av statens näringsdelegations
rekommendationer,
att SFP:s representanter i lokala beslutsfattande organ bekantar
sig med lokala producenter, lokala livsmedelsförädlingsföretag
och den lokala offentliga bespisningen för att få insikt
i möjligheter kring nyttjande av lokalproducerad mat i
det offentliga rummet,
att SFP:s representanter i lokala beslutsfattande organ arbetar
för att lokalt producerade råvaror och matprodukter används
i den lokala offentliga bespisningen.
att konsumenterna också i fortsättningen ska kunna välja mellan
konventionellt odlade, ekologiskt odlade och GMOfria
produkter
Åtgärder: Frågan har lyfts upp i LA-paketet och har aktivt hållits
framme av SFP-politiker. I valprogrammet 2011 betonade
partiet vikten av att stärka producenternas roll i livsmedelskedjan
och främja satsningar på närproducerad mat och ökad
konsumentmedvetenhet. Partiets reviderade miljöpolitiska program
innehåller ett kapitel om detta politikområde. En nationell
matstrategi utarbetades år 2010. Syftet med den nationella
matstrategin är att uppskatta förändringsfaktorer inom matsektorn
och skapa en gemensam uppfattning hos olika aktörer om
hur Finlands matsektor kan bevaras konkurrenskraftig. Den nationella
matstrategin innefattar tiden fram till år 2030.
Orsakerna till utarbetande av strategin var många. Bland annat
de ökade variationerna i efterfrågan på och utbudet av livsmedel
på global nivå, faktorerna kring klimatförändringen och
det ökande behovet av bioenergi. Mat och vatten hör till livets
nödtorft. Varje självständig nation vill se till att invånarna har
tillgång på vatten och livsmedel av god kvalitet och i tillräcklig
mängd. Målsättningen är att garantera att finländska konsumenter
får trygga, välsmakande, hälsosamma och ansvarsfullt
producerade livsmedel till ett skäligt pris.
Motion 40
EU:s regler måste tolkas på samma sätt i Finland
som i EU:s 26 andra länder
Partidagen beslöt
att SFP:s representanter i riksdag och regering fortsättningsvis
arbetar för en avsevärd förenkling av regelverket för småskalig
verksamhet inom livsmedelsbranschen
att regelverket tillämpas på samma sätt oberoende av verksamhetsort
och att regelverket i Finland inte får vara strängare
än i till exempel Sverige.
Åtgärder: Statsrådet godkände i maj 2011 en förordning som väsentligt
lättar byråkratin när det gäller att grunda företag. I stället
för att lokalen behöver godkännas, räcker det nu att man gör
en anmälan som berättar för livsmedelstillsynen var, hur och i
vems namn verksamheten inleds. Basuppgifterna om livsmedelslokalen
registreras i en landsomfattande databas, varefter anmälaren
får ett meddelande om registreringen.
I förordningen ingår bestämmelser om tillämpning av ändringarna
(352/2011) i livsmedelslagen (23/2006) som träder i
kraft i september. Ändringarna handlar om innehållet i och formen
för anmälan om primärproduktionsställen och livsmedelslokaler,
behandlingen av anmälan, innehållet i och formen för
ansökan om godkännande av anläggning samt innehållet i ett
eventuellt beslut om godkännande. Förordningen innehåller
också bestämmelser om vissa behörighetsvillkor för tjänsteinnehavare
som sköter livsmedelstillsynsuppgifter.
Även ansökan om godkännande av anläggning blir enklare.
På ansökningsblanketten ska endast frågas efter sådana uppgifter
som myndigheten minst behöver för att kunna godkänna
verksamheten. Till anmälningar eller ansökningar behöver inte
längre fogas planer om egenkontroll eftersom systemet för godkännande
av planerna avvecklas när ändringarna i livsmedelslagen
börjar gälla.
Med livsmedelslokal avses alla typer av byggnader, lokaler eller
delar av dessa eller andra utrymmen utomhus eller inomhus