Kung MÃ¥ne - fritenkaren.se

Ludwig Med all respekt för kärlekens gudomlighet och väsen, som jag även
dyrkar, men allenast andligt. Jag kan icke dyrka köttsligt vältrande och fysisk lusta
utan sans.
Wagner Men det allenast är ju kärleken, min son!
Ludwig (distansierar sig) Min mästare, jag tackar för den lärdom ni har givit mig idag
men önskar att jag uteblivit från lektionen. Låt oss icke mera laborera i så farliga
laboratorier.
Wagner Du är rädd. Jag har då skrämt dig.
Ludwig Jag skall resa bort i morgon, och det är nog bäst för båda att så sker.
Förmodligen så blir jag längre borta än beräknat.
Wagner Du är upprörd. Har jag sårat dig?
Ludwig Min mästare, jag älskade er högt som konstnär och som tjänare åt
skönhetens gudomlighet. Det gör jag ännu. Jag har endast funnit att ni har ett annat
kärleksideal än jag som ej är lika vackert. Ni har allt mitt stöd som musiker, men jag
befarar att det hos er som ej är musik har avlagt en tumör här i mitt hjärta. Därmed
bjuder jag er med nödvändighet farväl. (går)
Wagner Min pojke! Kom tillbaka! Borta! Vad kan jag ha gjort som ej var rätt? Vad
gjorde honom rädd? Det var ej blyghet. Det var något annat. Skammen lyste fram ur
kungapojkens ögon, som när man blir ertappad med något fult. Men han var bara
skönhet, och jag ville endast skönhet. Likväl såg han plötsligt och för första gången i
sitt liv nu något riktigt fult, och det är han, till skada för sig själv, allergisk för.
Scen 5. Bad Kissingen, sommaren 1864.
Elisabeth (räcker fram handen till den inträdande Ludwig) Ryktet har då talat sant.
Ludwig Jag kom blott för att återse min bästa barndomsvän. Vad är det för ett
rykte som har talat sant?
Elisabeth Att du är skönheten personifierad.
Ludwig Tål jag en jämförelse med dig, den vackraste Habsburgska kejsarinnan
genom tiderna?
Elisabeth När jag ser dig, kusin, så får jag en smått kuslig känsla av att vi är alltför
lika. Om vi icke var av skilda kön, så kunde vi ha varit spegelbilder åt varandra. Nu
är vi i stället lika som två syskon.
Ludwig Ja, vår likhet är omtalad överallt. Och ändå är vi blott avlägset släkt.
Elisabeth Jag hör att du försmår ditt hov och dränker dig i stället i kultur och
svärmerier.
Ludwig Och jag hör att du har börjat sky ditt hov för att i stället resa överallt som
en zigenare.
Elisabeth Jag kvävs i Wien bland alla inskränkta missmodiga och trista
uppstoppade mumier i det unkna Hofburgs och Schönbrunns menagerier.
Ludwig Och jag somnar alltid när jag stannar kvar för länge bland mitt rikes
gaggiga och monotona statsråd.
Elisabeth Du har tur som funnit den där Wagner som kan ge dig andlig spis.
Ludwig Vi måste gräva fram den karlen efter att ha jagat honom genom hela
Schweiz och Österrike. Han var så olycklig att han grävt sig ner i underjorden.
Elisabeth Var blev han en människa igen?
Ludwig Han hade dragit sig långt bort till hålan Stuttgart, var han redan var på
dekis och mest tänkte på att ställa till med självmord.
Elisabeth Och den mannen har man kallat farlig!
Ludwig Han var aktivist i Dresden 'fyrtioåtta och var då politiskt radikal. Sitt
rykte som omöjlig samhällsmedlem har han burit sedan dess.
Elisabeth Du tycker ej att han är farlig?
13