Kung MÃ¥ne - fritenkaren.se

Skönhetsskändare! Förbannade musikmissbrukare och sutenör! (angriper honom.
Wagner viker undan.)
Wagner Du kan inte nå mig. Jag är död.
Ludwig Och ändå kommer du tillbaka hit och stör mig! Varför?
Wagner Det är bara för att du skall följa efter mig så snart som möjligt.
Ludwig När?
Wagner Det var en obetänksamhet av dig att be von Dürckheim aldrig ge dig
nyckeln till det vackra högsta tornet. Annars hade du ju genast kunnat följa mig.
Ludwig Är det ej nog att du en gång fördärvat mig?
Wagner Nej, det är icke nog. Jag vill fördärva hela Tyskland, och jag börjar
småningom att lyckas. Preussen är mitt vapen. Det skall lägga hela världen i ruiner
medan min musik skall överleva.
Ludwig Du är ond.
Wagner Därför så mäktig.
Ludwig Säg mig endast vem jag har att frukta. Jag vill veta vem som kommer att
ta livet av mig.
Wagner Det är ingen som du känner. Du och Bismarck och den gamle kejsar
Wilhelm vandrar alla i hans fälla. Bismarcks politik var aldrig möjlig om han icke
hade Mefistofeles bakom sig.
Ludwig Vem är denne Mefistofeles?
Wagner Du känner honom inte. Han är blott en regissör som aldrig syns, en
mänskokännare som anser hela mänskligheten vara kryp och som ej skulle tveka
inför att på allvar slunga mänskligheten i en avgrund av elände såsom krig och
katastrofer. Han såg gärna att det mänskliga odjuret blev så gott som utplånat från
jordens yta. Han är Bismarcks hemliga minister, och han heter herr von Holstein.
Ludwig Herr von Holstein! Alltså varken mina vänner Holnstein eller
Hesselschwert!
Wagner De skall förråda dig de också, men det är allenast Preussen och von
Holstein som har nytta av ditt fall och som organiserar det. (går)
Ludwig Och jag vet inte ens vem karlen är! I skuggorna bakom kulisserna i
stängda kabinett bakom Berlins mest slutna garderober regisserar man mitt fall, och
jag kan inte ens försvara mig, och jag får ej ens se min baneman! (Elisabeth uppträder.)
Elisabeth!
Elisabeth Min vän, jag är hos dig med mina tankar alltid. Du är örnen som jag
alltid flyger till och med i mina tankar. Har du sett mitt brev som jag avlämnade till
dig på Roseninsel?
Ludwig Jag har inte varit där på flera år!
Elisabeth Det var från Roseninsel som du alltid uppvaktade mig när jag besökte
Possenhofen. Jag har saknat dina eldar och fyrverkerier därifrån de sista åren. Senast
lät jag mig själv föras över dit och fann ditt slott där tyst och övergivet. Allt var dött,
och du var inte där ens med din avlägsnaste tanke. Men jag lämnade ett brev till dig
där som skall vänta på dig tills du kommer. Minns du somrarna när du atletiskt
simmade tvärs över sjön från Berg till Possenhofen?
Ludwig Jag har inte vågat visa mig för dig på flera år, ty jag har fått så dålig
andedräkt och blivit ful och pussig. Jag har nästan inga tänder kvar, och de jag har är
svarta och fördärvade.
Elisabeth För mig förblir du ändå alltid Europas skönaste monark. Kom väl ihåg!
Det väntar dig ett brev från mig på Roseninsel. Vi har stämt ett evigt möte där.
Ludwig Det blir då ej förrän i tidlösheten?
Elisabeth Tidlösheten är den enda tid som finns. De narrar som försöker följa med
i tiden har ej tid för tidlösheten. De glöms bort av tiden. Endast tidlösheten tar väl
hand om individen och förlänar hennes kärlek evighet. I tidlösheten när du simmar
47