Kung MÃ¥ne - fritenkaren.se

Wagner Skall ni då tala om småaktighet, ni lömska etterormar, som parasiterar
grymt ihjäl på er monark, som inte har en aning om vad ni är för blodsugare?
Kloakvampyrer! Jag föraktar er! Och jag beklagar detta fria land, som ni så går och
ruinerar och fördärvar! Ni blir Bayerns undergång!
Pfistermeister
Om någon blir vårt rikes undergång, herr Wagner, blir det
ni, som först förvridit huvudet på kungen, och som sedan övertalar honom till att här
införa Bismarcks politik! Ni är en statsförrädare och en förrädare mot er välgörare
kung Ludwig, när ni här i Bayern går den protestanten Bismarcks ärenden! Ni vill
precis som han tillintetgöra all den frihet som än överlever genom blott de små men
suveräna tyska staterna.
Wagner Om Bismarck kommer hit och trampar ner er är det blott vad ni
förtjänar, era kackerlackor! Jag vill spy i era byxor, herrar byråkrater!
Lutz Även om ni gjorde det, så skulle det ej alls förbättra er situation.
Pfordten Herr sekreterare och herr minister, vi har gjort vår plikt. Jag anser att vi
nu kan gå.
Pfistermeister
Alldeles riktigt. Låt oss gå. (de vänder om och beger sig ut.)
Lutz Vi önskar er en lycklig resa, herr kompositören.
Wagner Dra åt helvete, fördömda snuskiga kalmucker! Herrar Pfi och Pfo! Jag
säger Pfui åt er!
Pfordten (till Pfistermeister) Han är då teatralisk allt intill det sista.
Pfistermeister
Här spiller vi blott ord i onödan på detta svin, som bara
bökar all sin omvärlds välvilja mot honom ner i sin vulgära lort. Han har ej ens fått
lära sig som barn att säga tack.
Lutz Så låt oss lämna honom åt sitt nersmutsade öde. Låt oss gå. (de går.)
Wagner Kung Ludwig! Du är alltså lika svag som alla andra! Ändå trodde jag att
min makt över dig förädlade dig till att höja dig som furste över alla andra! Men du
måste här ha låtit dig bli skrämd till feghet. Vad har tölparna använt sig av för
medel? Här har någon utpressning ägt rum. I så fall skall den bli avslöjad inför hela
världen! Ingenting kan krossa mig! Ej ödet kan få bukt med mig, men det förgriper
sig på mina trogna. Schnorr von Carolsfeld gick åt, och Ludwig är en annan fallen
man. Så snart en man helt ger sig hän åt mig, och han må vara själv hur suverän som
helst, så är det säkert att han blir ett offer på min väg. En demoni behärskar och anför
den tyska konsten, alla Goethes vänner och kolleger dog den ena på den andra huru
unga de än var, ej Beethoven och Schubert överlevde honom ens, och jag går även
fram osårbar medan alla viker undan för mig, offrade för mig för att min konst må
leva. Även Ludwig, denne vackre och bedårande monark, är nu förlorad och skall
vika undan för min konst, på det att denna suveränt och ensamt i framtiden må helt
dominera Tyskland och hänföra det till ständigt härligare framtid. Ludwig, du tror
du har offrat mig, för vad har jag ej någon aning om, kanske för den katolska
politiken, men i själva verket har du prisgivit dig själv, ty ingenting kan rå på den
odödliga musiken, och den som försöker skall blott själv gå under. Jag beklagar dig,
kung Ludwig, och jag hoppas bara att du inte blir alldeles för förtvivlad.
Scen 2.
Ludwig Herr Pfistermeister, statsminister Pfordten och baron von Lutz, jag vet
nu hur alltsammans har gått till, och jag vill blott förklara för er ett och annat. Men
först vill jag ställa er en fråga. Vad i fridens namn fick er att hata Wagner så totalt och
outsägligt att ni kunde vidta sådana extremt lågsinnade metoder för att få honom ur
landet?
Pfordten Han var bara för odräglig.
Pfistermeister
Högmod går ju före fall.
22