Kung MÃ¥ne - fritenkaren.se

Elisabeth Nej, det kan jag aldrig. Ty blott det kunde ha räddat dig från Wagner
och måhända därigenom räddat Bayern och vårt Österrike. Wagner är, som du själv
säger, den ohyggliga förförelsen som drabbat hela Tyskland, och jag fruktar att med
tiden detta övermod, som genom Wagner har besjälat hela Tyskland, kommer att
betyda slutet för allt tyskt i världen och i synnerhet för alla tyska monarkier.
Ludwig Varför tror du det?
Elisabeth Vad är det enda som det galna Preussen stöder all sin ambition och makt
på? Jo, att alla tyskar skall stå eniga mot alla yttre fiender. Det kommer småningom
att leda till ett tyskt vansinnigt krig mot hela världen och som för alltid kommer att
betyda "Götterdämmerung" för Tyskland. (smeker honom) Du är ej den enda som
demonen Wagner har förfört.
Ludwig Har min originelle efterträdare som Wagners främste lärjunge, den där
begåvade professorn, blivit lika bränd och galen som jag själv?
Elisabeth Professor Nietzsche har tills vidare blott blivit bränd.
Ludwig Jag såg honom där i Bayreuth. Han såg precis så skygg och rädd ut som
jag själv.
Elisabeth Du är ej galen, Ludwig. Du är bara känslig.
Ludwig Är det inte samma sak? Det påstår dessa vetenskapsmän, som gör
anspråk på att veta allt med fullkomlig tvärsäkerhet.
Elisabeth De vet ej vad de talar om, för de har inga känslor.
Ludwig Du tror alltså inte på de hemska ryktena om mig?
Elisabeth Jag känner dig och vet att ryktena blott sprids av preussare. Min make
oroar sig ständigt över dessa rykten, som allt ivrigare insisterar på att du är
sinnessjuk, men dessa rykten kan blott leva på din isolering. Om du visade dig mer
för folket och var mer social och deltog i regeringen och umgicks med din släkt så
skulle alla rykten torka ut.
Ludwig Jag vet att ingen mänska vill mig väl. Jag kan ej hyckla vänskap. Och min
bottenlösa sorg är obeveklig efter utropandet av det tyska kejsardömet på det ljuva
Frankrikes ruiner.
Elisabeth Du kan icke göra något rätt som nu för alltid har gått illa.
Ludwig Det är just mitt livs beständiga och obotliga grämelse. Därför just så gör
jag också det allenaste som jag kan göra.
Elisabeth Och vad gör du då?
Ludwig Jag resignerar.
Elisabeth (kramar om honom) Vi är sannerligen bror och syster, du och jag.
Scen 2. Spegelsalen i slottet Herrenchiemsee.
Samtliga kandelabrar är tända som till fest. Ett överdådigt bankettbord är dukat för
många gäster. Ludwig ställer sig ensam vid bordsändan och har ensam serverats
mat.
(Bakgrundsmusik: Anton Bruckners Symfoni nr 7, andra satsen, med Eugen Jochum.)
Ludwig Jag hälsar er välkomna, alla, till denna bankett! Det är till en stor glädje
för mig att vi varje gång bara tycks bli fler vid bordet. Med välbehag ser jag nu ännu
en gång fram emot en lång aftons intellektuella samvaro och konversationer med er,
kära gäster, från hela vår värld och från alla historiska tider. Jag hälsar er välkomna
alla! (sätter sig till bords och inleder måltiden. Efter en stund:) Jag ber om en skål med er,
min sköna bordsdam. Jag har aldrig sett er mer så till den grad till er fördel. (skålar
med en inbillad bordsdam.)
Nåväl, käre far, säg mig nu riktigt ärligt och uppriktigt: vad tycker du om mitt
leverne i dessa dagar? (Under tilltalet har konung Max II inträtt diskret och satt sig vid
bordet på avstånd men utan mat.)
39