Kung MÃ¥ne - fritenkaren.se

Elisabeth Nej, blott översinnliga och extraordinära. Vi hör till de lyckliga utvalda
få som genomskådat mänskosläktet och som därför skiljer sig ifrån det. Vi behövs ej
för flertalets välfärd och förkovran, vi har ingen praktiskt nyttig rent konkret
funktion att fylla här i världen, mänskligheten skulle kanske till och med långt bättre
reda sig om vi ej fanns, men ändå är det bara sådana som vi som gör den mänskliga
tillvaron uthärdlig, ty vi är mänsklighetens vackra drömmar. Och vad vore livet utan
vackra drömmar?
Ludwig Blott en öken.
Elisabeth Nyttan, välfärden och progressiviteten gör vår värld så småningom allt
mera lik en öken, våra skogar kan ej skövlas i oändlighet förutan att det enda
resultatet blir en öken, och då skall om inte förr all mänskligheten längta efter riktiga
oaser. Finns det då ej heller kvar oaser så skall det dock finnas hägringar: odödliga
och ljuva minnen av drömartade monarker sådana som vi. Republikanerna skall
segra med sitt meningslösa våld, precis som Richard Wagner redan segrat över dig,
men när de riktiga monarkerna är borta skall ej något kunna fylla deras tomrum
utom möjligen de drömmar vi har lämnat kvar som minnen åt en ökenartad framtid.
Ludwig Du ser klart en renodlad monarks allenaste funktion i livet.
Elisabeth Ja, du oskuldsfulle vilseförda nittonåring. Lev för den funktionen. Du kan
göra mycket. Bygg de sagoslott din farfar vågade blott drömma om, och utnyttja din
Wagner för ditt eget konstnärliga drömska syfte. Dränk honom i pengar, så att han
får skriva världens största operor, och bygg teatrar, så att de får spela dem för evigt.
Giv vår arma värld de storslagnaste drömmar som en konung någonsin har drömt.
Men akta dig för mänskan Wagner. Konstnären är din, den kan du utnyttja ihjäl, men
människan får du ej låta komma nära din unika skönhetssjäl. Det är mitt råd.
Ludwig Jag skall försöka följa det. Jag kom just hit för att få höra något sådant.
Detta råd var kanske just vad jag behövde.
Elisabeth Tack för att du kom och stannade så länge hos mig.
Ludwig Tack för att du gav mig lov, ty jag behövde det.
Scen 6. Den Pelletska villan.
Wagner Min furste! Välkommen tillbaka! Jag visste att du skulle komma tillbaka
till din gamle musiker! Låt mig få omfamna dig, du den störste och ädlaste furste i
världen! (omfamnar Ludwig teatraliskt)
Ludwig Herr Wagner, jag trivs ej med smicker. Det är bara råttor som smickrar mig.
Wagner Men jag har ju blott sagt sanningen! Är han ej världens mest
oemotståndliga skönhetsmonark, mina vänner?
Ludwig Vem är dessa vänner?
Wagner Får jag presentera min vän dirigenten med fru, Hans von Bülow och
Cosima, dotter till min vän och gamle kollega Franz Liszt, som snart själv kommer
hit och besöker oss.
Ludwig (hälsar artigt) Angenämt, herr dirigent. Fru von Bülow, er far är den mest
respekterade musikern i hela Tyskland idag. Det tycks mig att hans dotter är lika
beundransvärd.
Cosima Ni kan åtminstone komplimentera.
Wagner Är han inte vacker, min konungslige mecenat? Han har lyft mig ur
träsket och satt mig i himlen!
Ludwig Herr Wagner, jag måste få fråga, är dessa två dina tillfälliga gäster, skall
de stanna länge, var bor de, och vem har inbjudit dem?
Wagner Jag har inbjudit dem hit i ditt namn, ty vad är mina operor utan en äkta
fantomdirigent? Endast han kan ge min musik rättvisa.
Ludwig Är då vår herr generalmusikdirektor Lachner en man bara att köra över?
15