Mat som medicin - Medicinsk fakultet - Umeå universitet

och blir då förstås större, men det gör inte så mycket för de kan gå in i levern
och lämna sin last av kolesterol där. På det sättet kan HDL faktiskt bidra till
att hålla rent på kärlväggarna. HDL har också många andra positiva effekter.
Det motverkar bland annat inflammation och fettoxidation, som man ofta
diskuterar som en viktig faktor bakom arterioskleros. Därför kan kolesterol i
HDL-form ses som en positiv faktor.
Jag har också sagt att triglyceriderna är en riskfaktor för hjärt-kärlsjukdom.
Figur 4 visade ju hur friska personer hanterar en riktigt maffig fettmåltid
jämfört med hur patienter som haft hjärtinfarkt kan hantera samma fettmängd
från samma fettmåltid. Vi ser att patientgruppen börjar med en högre
triglyceridnivå i blodet och att toppen efter en fettmåltid når högre. Det tar
också längre tid innan triglyceriderna har försvunnit från blodet.
Vad beror då det här på? Ja, nu vill jag återkomma till det enzym jag talade
om i början. Det sitter på blodkärlens väggar, heter lipoproteinlipas och spjälkar
triglyceriderna till kylomikroner och VLDL. Det är faktiskt så att när vi blir
överviktiga, kanske har diabetes typ 2 eller rent av blir feta händer det väldigt
mycket i fettväven. Den blir överlastad och börjar skicka ut signalsubstanser
som säger “stopp och belägg, jag kan inte lagra mer fett, nu får det vara nog!”.
De här substanserna har effekter på lipoproteinlipas, både i fettväven och i
resten av kroppen. Kapaciteten för lipoproteinlipas att spjälka triglycerider
minskar, vilket leder till att triglyceridnivåerna ökar. Det leder också till att
HDL-kolesterolet minskar och LDL ökar, vilket ökar risken för aterioskleros.
Riskfylld inaktivitet
Jag vill också peka på en annan faktor som är viktig i det här sammanhanget:
När vi blir äldre, får det bättre och blir bekvämare och mindre aktiva, minskar
mängden lipoproteinlipas i musklerna ganska kraftigt. Figur 7 visar ett
försök som blivit välkänt. Man gjorde så att försöksdjur, råttor, inte belastade
sina bakben under fyra timmar, en ganska kort period, och mätte sedan lipoproteinlipasaktiviteten
i musklerna, både på råttor som hade sprungit omkring
i sina burar som vanligt och på de råttor som inte belastade sina bakben.
Ni ser att lipasaktiviteten minskade väldigt dramatiskt vid inaktivitet. Forskarna
kunde också visa att upptaget av triglycerider i råttornas vadmuskler
minskade. Det är också en faktor som medverkar till att det tar längre tid att
få bort triglycerider ur blodet.
44