Rapport 2008-23 Brottsutvecklingen i Sverige fram till ar 2007

ebygga både bostadsinbrott och annan brottslighet. Personer som begåttbostadsinbrott uppger också i en ny studie att en märkbart fungerandegrannsamverkan har en avskräckande effekt, medan enbart enskylt om grannsamverkan har mindre effekt (Pira 2008).Grannsamverkan och annan bebyggelseinriktad förebyggarverksamhet(exempelvis förbättrad utomhusbelysning) syftar huvudsakligentill att begränsa möjligheterna att begå bostadsinbrott (och andrabrott) och därigenom även begränsa utbudet av föremål som är möjligaatt stjäla. Forskning på området (Schneider 2005, Brå 2006b) betonaremellertid vikten av ökad kunskap om samt riktade insatser mothäleribranschen för att effektivt kunna förebygga bostadsinbrott. Dettapå grund av att häleribranschens efterfrågan på stulna föremål ochdess betydelse för avyttring av stöldgods från bostadsinbrott visat sigvara stor och därmed får anses utgöra en betydande del av marknadenför det som stjäls vid inbrotten.Tidigare forskning (se Brå 2003) har visat att ökade regionala polisiärainsatser mot narkotikabrottslighet har viss inverkan (om än svag)på antalet anmälda bostadsinbrott i regionen (medan den bilrelateradebrottsligheten påverkas i betydligt större omfattning av sådanainsatser). Polisens ökade resurser mot narkotikabrottsligheten underde senaste åren har hittills dock inte resulterat i tydliga nedgångar iantalet anmälda bostadsinbrott på riksnivå.Polisen har under senare år anammat nya arbetssätt för att kunnaklara upp fler bostadsinbrott. I betydligt större utsträckning än tidigaretillämpas i dag dna-bevisning för att klara upp sådana och andrabrott (skl 2008). Detta har möjliggjorts av en lagstiftning om utökadanvändning av dna-teknik inom brottsbekämpning, som trädde i kraftår 2006 (sfs 2005:877). En särskild satsning från polisens sida att utredafler så kallade mängdbrott (där bland annat bostadsinbrott ingår)innebär också att fler och mer omfattande brottsplatsundersökningarska göras vid mängdbrott för att säkra bevismaterial (Brå 2005). Vidmånga inbrott lämnar gärningspersonen spår efter sig som innehållerdna (skl 2008). Det handlar exempelvis om hårstrån, saliv och blodpå krossade glasrutor. Sådan bevisning kan initialt kontrolleras direktmot befintliga register över kända gärningspersoner. Om detta inte gernågot resultat sparas bevisningen som sedan kan användas för att knytaen och samma person till flera brott vid ett senare tillfälle om personenblir aktuell i en utredning av något annat brott. På så vis kan flerabrott klaras upp vid ett tillfälle om man lyckas gripa en person somvarit aktiv och lämnat den typen av spår efter sig vid flera brott. Utvärderingarav hur detta arbetssätt eventuellt har förbättrat rättsväsendetsmöjligheter att klara upp fler bostadsinbrott saknas dock i nuläget.Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelsebrottsutvecklingen i sverige fram till år 2007221