Rapport 2008-23 Brottsutvecklingen i Sverige fram till ar 2007

med att den underliggande lagförda brottsligheten i sig är skevt fördelad.Det innebär att brott med lägre straffvärde förekommer oftareän brott med högre straffvärde i lagföringarna. Påföljdsfördelningenär således en direkt konsekvens av att åklagare och domstol i valet avpåföljd måste ta hänsyn proportionalitetsprincipen, vilken föreskriveratt lindrigare brott ska följas av lindrigare sanktioner, medan allvarligabrott ska följas av mer ingripande sanktioner.Ser man närmare på de icke frihetsberövande påföljderna, visar detsig att antalet domar med skyddstillsyn har legat på en relativt konstantnivå om knappt 6 000 domar årligen under perioden (se nedersta kurvani figur 23). Skyddstillsyn innebär övervakning och en prövotid påtre år då den dömde ska vara skötsam och försörja sig efter förmåga.Övervakningen upphör normalt efter ett år. Skyddstillsyn får utdömasför ett brott där rätten anser att påföljden inte kan stanna vid böteroch straffvärdet i praktiken bedöms som lägre än ett års fängelse. Påföljdenkan förenas med vissa föreskrifter, kontraktsvård samt böter,fängelse och sedan 1989 även med samhällstjänst.Av figur 23 framgår vidare att användningen av villkorlig dom harökat, särskilt i början av perioden. Villkorlig dom innebär en straffvarningmed en prövotid på två år, under vilken personen ska varaskötsam och försörja sig efter förmåga. Rätten får döma till villkorligdom om påföljden inte bedöms kunna stanna vid böter och omstraffvärdet i praktiken bedöms som lägre än ett års fängelse samt attdet saknas särskild anledning att befara återfall. Påföljden ska i regelförenas med böter och den kan sedan år 1999 också kombineras medsamhällstjänst.De resterande icke frihetsberövande påföljderna domineras av åtalsunderlåtelser.Det bör observeras att en del lagföringar avseende fylleriav tekniska skäl finns med i början av perioden och att den statistiskaredovisningen av åtalsunderlåtelserna har ändrats åtskilliga gångerunder perioden (senast åren 1999/2000). Det senare förklarar de förhållandevisstora årliga variationer som utmärker utvecklingen i figur 23.Exempelvis ledde en förändring i den statistiska definitionen av åtalsunderlåtelseråren 1999/2000 till en tydlig ökning av de övriga icke frihetsberövandepåföljderna i början av 2000-talet.Ser man slutligen på de mest allvarliga påföljderna, det vill säga desom innebär ett frihetsberövande, kan det konstateras att det totala antaletfrihetsberövande domar uppgått till i genomsnitt 15 000 per årsedan mitten av 1980-talet. Den relativt stabila utvecklingen som visasi figur 24 behöver dock inte innebära att den underliggande brottslighetenär oförändrad. Vid en jämförelse mellan år 1980 och år 2006, dåantalet frihetsberövande domar var ungefär detsamma, framgår att domarsom avser tillgreppsbrott (BrB 8 kap.), bedrägeribrott (BrB 9 kap.)och brott mot trafikbrottslagen (tbl) sammantaget har minskat medFördjupningbrottsutvecklingen i sverige fram till år 2007443