Rapport 2008-23 Brottsutvecklingen i Sverige fram till ar 2007

offerundersökningar. Inte heller har antalet fall av det allra grövstaungdomsvåldet – fullbordat dödligt våld eller grov misshandel förövatmed kniv – ökat. En rimlig tolkning av de disparata utvecklingstendensernaifråga om våldsbrott är att allt fler våldshändelser kommertill rättsväsendets kännedom. Resultaten från fördjupningsstudien avgrovt ungdomsvåld visar också att definitionerna av vad som är ett allvarligtvåldsbrott vidgats hos de myndighetsutövande institutionerna(Granath 2007).Även i Danmark och Finland visar självdeklarationsundersökningaratt stöldbrottsligheten minskat bland ungdomar de senaste tio åren,samtidigt som erfarenheterna av våldsbrott är tämligen oförändrade(Balvig 2006, Kivivuori och Salmi 2006, för våld i Norge se även Stene2006). I Norge, liksom i Sverige, visar kriminalstatistiska analyser på ennedgång i andelen unga som registreras för stöld, men en uppgång iandelen registrerade för narkotikabrott (Stene och Thorsen 2007). Detminskade deltagandet i stöld bland de danska och finska ungdomarnainnebär, på samma sätt som i Sverige, att andelen laglydiga ungdomartycks ha ökat över tid. I den danska undersökningen sätts detta isamband med en allmän tendens till »självdisciplinering« bland unga.Bland annat konstateras att allt fler av de unga ser kritiskt på att drickasig kraftigt berusad eller på att skolka från skolan.I Danmark konstateras också att utvecklingen visar att avståndetmellan de laglydiga ungdomarna och de aktivt kriminella blir alltmertydligt i termer av livsstil och i användandet av våld. För de brottsbelastadeframgår, till skillnad från de laglydiga, att en allt högre andelhar använt våld flera gånger det senaste året och att fler har erfarenhetav haschrökning (Balvig 2006, s. 31f). I Sverige har någon sådan polariseringhittills inte kunnat beläggas när det gäller brott generellt ellervåld. I genomsnitt har de högbelastade ungdomarna snarare begåttfärre än fler våldsbrott över tid (Brå 2006). I fråga om sociala faktoreroch livsstil, exempelvis droganvändning och skolprestationer, saknasdock kunskap om huruvida de laglydiga och de högbelastade blir alltmer olika över tid. När det gäller utsattheten för brott i Sverige finnsemellertid undersökningar som pekar på en ökad polarisering. Gruppermed en ansamling av olika välfärdsproblem fick under 1990-taleterfara en ökande utsatthet för brott samtidigt som mer resursstarkagrupper i stället redovisade minskande utsatthet för brott (Estrada ochNilsson 2007). I vilken mån också ungdomsbrottsligheten blivit merojämlik kvarstår därför fortfarande som en angelägen kunskapsluckaatt fylla för svensk brottsforskning.FördjupningNya typer av brott?Avslutningsvis är det viktigt att påpeka att trenden mot en över tidminskad ungdomsbrottslighet, i Sverige såväl som i andra nordiskabrottsutvecklingen i sverige fram till år 2007369