Genusforskning inom socialantropologin

GENUSANTROPOLOGINS FÖRSTA TVÅ DECENNIER 4Man brukar räkna med att kvinnoantropologin, som dennainriktning kallades till att börja med, kom igång på allvarkring 1970. Men det fanns mer eller mindre feministiskastudier inom ämnet långt tidigare. Margaret Mead är ettnamn som är känt utanför antropologernas egna kretsar.Antropologin har varit ovanligt mottaglig för kvinnoforskningför att vara ett akademiskt ämne. Det har också funnitsrelativt många kvinnliga antropologer genom tiderna.Men majoriteten av antropologerna var män och liksominom andra ämnen koncentrerade de sig på mäns förehavanden.Kunskapen om kvinnor var liten, marginaliseradoch skev.Kvinnoantropologin började därför med att studerakvinnor. Men det stod snart klart att det inte gick att sägasärskilt mycket om kvinnors förhållanden, framför allt inteom maktförhållanden, utan att ta män med i bilden. Dethandlade inte bara om att synliggöra kvinnor utan om attsynliggöra en särskild aspekt av samhällslivet. Därför blevgenusantropologi en bättre beteckning.De som utvecklade detta slags antropologi var feminister,så namnet feministisk antropologi förekom och förekommerparallellt. Om man vill kan man definiera genusan tropologisom alla antropologiska studier av genusförhållanden, ochfeministisk antropologi som den underavdelning som studerargenusförhållanden på ett kritiskt sätt. Men i praktikengår det inte att dra någon tydlig skiljelinje. Nästan all ge-4. Lite mer om denna historia berättas i Thurén 2002. Se även avsnittet Att läsavidare, s. 54, särskilt översiktstexterna.14